Jag har nästan inte mått illa alls denna vecka. Nån dag bara. :)

Precis när vi skulle åka till berg på kalas idag så fick jag svimningskänslor och var tvungen att sätta mig ner, sen kom öronsus. Hällde i mig några skedar filmjölk (för jag gissade att jag mådde dåligt pga att jag inte hunnit äta nånting än) och sedan blev det okej igen. Men annars är det bara tröttheten som stört mig under veckan. Hoppas den också går över snart.

vecka 13

graviditetssymptom: trötthet, uppsvälldhet, yrsel, sömnproblem (trött och somnar, men vaknar efter bara några timmar och kan inte somna om)

vikt: ?

särskilda graviditetshändelser: inne i 2:a trimestern, annars inget särskilt

tankar och funderingar: Inser att det kommer att bli riktigt tufft, men önskar att Mannen kunde säga "detta löser vi" istället för att gå omkring och vara konstig :S

Inne i vecka 13 vilket även innebär inne i andra trimestern.

Tjiho! BARA två tredjedelar kvar! ;)

Illamåendet har inte längre varit konstant, långa stunder har jag mått bra.

Som i söndags när laget sovit på hotell och det var dags för frukost - då gick våffla, fil, macka, juice och mjölk ner. Mmm, hotellfrukost!! Och efteråt mådde jag bra flera timmar innan illamåendet kom tillbaka. Härligt!

När magen sväller upp känner jag mig jättefet, och jag SER gravid ut, som om jag vore halvvägs redan. Men sen går magen tillbaka och allt ser ut som vanligt igen. Tråkigt. Önskar ju faktiskt att jag gått längre så att det syns. :P

Hur behåller man hemligheten från allmänheten? På facebook har gamla vänner visat upp sina ultraljud från vecka 18-19 eller väntat ända till vecka 30 med att berätta. Jag har ingen längtan till att få berätta, men jag kan ju råka skriva nåt som avslöjar mig och då vet ju allihop. Vill inte att fler än nödvändigt ska veta. Än.

Om två timmar åker jag till sundsvall.

Mitt lag har sina två sista seriematcher i helgen, och även om jag inte spelat match på ett tag så tillhör jag ju fortfarande laget (och Mannen min är ju tränare), så jag ser ingen anledning i att sitta hemma och mögla när jag kan följa med och heja på tjejerna. Det värsta är bara att jag nästan inte sovit alls inatt. Det blir intressant att se hur länge jag klarar av att hålla mig vaken..

vecka 12

graviditetssymptom: illamående, trötthet

vikt: 68,8kg hos BM 15feb (v11+1)

särskilda graviditetshändelser: inskrivning hos BarnMorskan 15feb (v11+1), berättade för familjen 15feb (v11+1)

tankar och funderingar: -

Igår bestämde jag mig för att berätta för min familj.

Först sms:ade jag till mamma "nr7 kommer i september", vilket tydligen inte var så givet att förstå som jag trott - TROTS att hon har 6 barnbarn och gärna vill att någon ska komma med ett sjunde. ;P Hon trodde istället att jag pratade om en tidning (hon gav min en prenumeration i julklapp), så jag var tvungen att skriva ännu ett sms som innehöll ordet "momma" - DÅ sa det pling! :)

Sedan gav jag mina syskon adressen till den här bloggen, och nästan alla förstod på en gång att det var Min blogg. hihi.

Nu hoppas jag bara att mamma berättat för pappa, för han fick inget sms alls. :/

Med mig hem från BM igår fick jag 130sidorsboken "Vänta barn". Mannen satte sig på kvällen i soffan, tog fram boken och började läsa. Han såg så ambitiös ut! ;)

Nu ikväll gjorde han ännu en gullig sak.

Han är borta på jobb, men skrev ett sms där han bad mig "hälsa grattis på namnsdagen från pappis" till magen. Jag har nämligen fått för mig att vi ska få en Julia, och idag är ju då alltså hennes namnsdag. :)

Har just kollat klart på "livet på BB", och nog för att det kan vara rörande att se så kanske man inte börjar storböla för det? Men det gjorde jag. Och gör fortfarande. Det värsta är att detta inte är graviditetshormoner - jag ÄR såhär! :)

Nu är det Scary movie på 5:an. Längesen jag såg den, så nu äre dags igen.

Vecka 12 är jag inne i nu. :O

Efter denna ödesdigra period minskar risken för missfall nämnvärt.

Jag börjar smått inse att detta nu kan gå vägen, och om knappt 7 månader har vi då en liten pluttis hos oss! :)

Kom nyss från barnmorskan. Har varit på inskrivning.

Pratade först (en hel timme!), sen gyn.undersökning och blodprover.

Perfekt blodtryck och blodsocker, 68,8kg på vågen, och inga hemorrojder. haha ;)

Bättre än så kan det ju inte bli! Men nu fortsätter dagen, hej så länge!

Är trött, orkar inte bry mig om att blogga.

Inget särskilt har hänt sen förra veckan iaf.

vecka 11

graviditetssymptom: illamående, trötthet, huvudvärk, flytningar, magont

vikt: ånej, har fortfarande glömt att kolla. Men gissar att det står ganska still. 

särskilda graviditetshändelser: -

tankar och funderingar: -

Har fortfarande inte berättat för min familj. Vill berätta för mamma först av alla, men jag har ju glömt fundera över något roligt sätt att säga/visa det på. Kanske barnmorskan har fantasi, ska dit på tisdag.

Illamåendet fortsätter. Visserligen har jag heller inte köpt några tabletter som motverkar det, så jag får skylla mig själv. Men det känns för dyrt. Kanske är det värt det just nu, men i efterhand skulle jag känna att det varit onödigt. Jag kan stå ut med det lite till. Förhoppningsvis går det ändå över snart så..

vecka 10

graviditetssymptom: illamående, känsligare luktsinne, flytningar, fetare hår (japp, ny vecka - nya symptom) :S

vikt: ? (har fortfarande inte kollat)

särskilda graviditetshändelser: -

tankar och funderingar: Det har hänt nån dag att jag kommit på nåt som sen fastnat ett tag. Jag blir orolig, osäker eller nåt annat dumt som jag hädanefter tänker avfärda som "bara graviditetshormoner".

Tiden går fort, ändå är bebismagen fortfarande långt bort. :(

Jag önskar det var september nuuuu! :)

Folk frågar varför jag inte spelar match och jag ljuger.

Det kommer verka så löjligt när dom till slut vet sanningen. Men jag ljuger ju i förebyggande syfte eller hur jag ska säga. Ifall det tråkiga händer så kan jag få vara som vanligt och kanske bara spela vidare liksom..

Jag hoppas ju såklart att allt ska gå bra, men jag vågar inte vara glad ännu. Tjejerna i laget blev så glada för våran skull, och det är roligt att så många bryr sig. Men samtidigt kan jag inte slappna av, jag oroar mig för att det ska hända nåt och vill därför inte prata om det så mycket. Men tjejerna nämner det jämt, så det är svårt. Jag vill berätta för mamma nu! Men samtidigt vill jag vänta flera veckor. Är tudelad. Och jag vill berätta på nåt roligt och annorlunda sätt, men kommer inte på nåt. Får tänka vidare några dagar.

Mår illa hela tiden. Äter fortfarande dåligt med andra ord, vilket inte ger mig en särskilt bra start. Men jag är ju långt ifrån ensam med mitt problem så det ska nog inte behöva vara något att oroa sig över. Men oroar sig gör man ju ändå. :S

Nu ska jag fråga min älskling vad vi kan tänkas äta idag. Är ju faktiskt hungrig.