Idag var vi i en gymnastiksal storlek större, och jag hade planerat att hinna med flera olika saker på de 90minuter vi hade. Efter lite uppvärmning blev det först Dopp-boll. Därefter en stunds (förenklad variant av) skeppsbrott som jag och Mannen roddade ihop lite snabbt innan alla kom. Då det skulle passa även de minsta så blev det inte så svår bana, kanske inte så jätteroligt för de äldre men jag hörde några skratta ibland iallafall hihi. Sedan körde vi några stafetter medan Mannen fixade i ordning för lite innebandy sista kvarten.

Då vi märkte att ingen skulle ha hallen direkt efter oss så körde vi en stund till, för vi visste PRECIS vad vi ville göra: Madrass-tävling! Vi delade in oss i två lag och ställde oss mot ena kortväggen av gympasalen, fick en varsin liten madrass framför köerna och så sprang vi. En och en skulle vi springa och hoppa upp på madrassen så att den åkte iväg mot andra änden av salen, när madrassen stannat sprang personen tillbaka till kön för att växla med nästa som då fick springa lite längre och hoppa på madrassen så att den flyttade sig bortåt. Första madrassen som tog i mot andra väggen vann. Sedan körde vi två&två. Skitkul ju! :)

Jag hoppas alla uppskattar dessa Familjepass. Att röra på sig är viktigt, och tillsammans blir det roligare. I min familj träffas vi annars bara och typ fikar. Detta blir en sååå bra grej att träffas och göra istället. Fler såna tack!

Men jag skulle ha behövt tips på vad man kan ha för aktiviteter i en gymnastiksal som både vuxna och 4åringar kan göra, för annars blir det samma samma varje gång..

Dessa aktivitetstillfällen vi börjat med på helgerna kallar jag för Familjepass, trots att även några vänner blivit inbjudna. För dessa tar ju givetvis med sig SIN familj för lite gemensam motion, lek och sport - så "Familjepass" blir som rätt benämning ändå tycker jag.. Men nog om namnet.

Idag var vi i en mindre hall igen, 14st närvarande från äldst till krypande yngst. :)

Uppvärmningen blev Kramkull (lätt och uppskattat av stor som liten) som följdes av lite stafetter. Ni vet, springa upp till en kon å tillbaks, klappa till nästa i laget som springer. Vi sprang framlänges, baklänges, kräftgång, hoppade jämfota och avslutade med en lång variant där man hämtar upp en efter en (per springrunda) i sitt lag och sedan lämnar av en efter en igen.

Sedan körde vi innebandy, som tidigare, men för att inte bli urless på innebandy så ordnade jag en tävling sista halvtimmen. Man körde två och två för pådrivandets skull, men tanken var bara att få lite puls och (om man ville) försöka slå sig själv i en andra omgång genom att någon tog tid på en. Det var uppskattat tror jag, dagens aktiva deltagare ställde då upp på det iallafall. haha.

Tävlingen bestod av att springa slalom genom koner, sätta boll i basketkorg, snabbt under och sedan över en bom, springa en sträcka framochtillbaka med ärtpåsar tills de var slut, springa bort till ett hopprep och hoppa 10 snabba, och sist in i mål. De som tävlade mot sig själv lyckades slå sin tid i andra försöket (utom jag, men i andra försöket var mitt enda mål att vinna över min älskade, men långsammare, bättre hälft!). Kul att se att alla ville ta i och köra slut på sig, även om detta bara gällde ca en minut.

Men detta var bara första gången... moahahahahaaa  ;)

Tack familj och vänner för ett eftermiddagspass i innebandyhallen!

Inför detta pass bokades en större hall än sist, då det väntades komma fler - och nog var vi fler alltid! TRETTIOEN (31!!) personer var vi, sååå roligt!! Då är ALLA medräknade, t.ex de allra yngsta som var för små för att delta i själva spelet samt 2st som var oombytta på sidan av. 31st som tog sig tiden att vara där, jättekul! Och 65år mellan äldst och yngst! ;)

Spökboll och innebandy 4mot4 stod på schemat, och det gick väl helt okej. Finns saker för mig som aktivitetsledare att tänka på till en annan gång men det var nog en uppskattad eftermiddag av de andra. Det enda klagandet jag hörde, var från mig själv som blev irriterad över att jag inte hördes när jag försökte prata i en stor gymnastiksal med 31personer i. haha. My bad. ;)

Jo just ja, en fikapaus ville man ha. Fast när man har en snävt tidsbegränsad tillgång till hall sådär så hinns inte fika med. Nej, fikat får man ta efteråt. Det får någon annan planera in i så fall. ;)

Mina små troll var då trötta iallafall, och somnade lätt ikväll. Hugo sprang omkring med sin kompis och lekte ninja medan vi spelade innebandy, och Ebba lekte med momma å moffa. Hon klättrade å kröp å sprang omkring och busade. Men tittade man bort en sekund så var hon borta.. ;)

Intresset av teckenspråk råkade infinna sig igen efter flera år, så nu pluggar jag lite sånt. Idén kom i samband med att vilja få Ebba att sluta gnälla och peka så fort hon vill något, för man förstår ju inte alltid vad hon menar. Istället tänkte jag att vi kan träna orden även på teckenspråk så att hon kan visa, nu innan hon kan prata riktigt. Både hon och Hugo får lära sig, för man vet aldrig när man kan behöva kunna det. ;) Dom förstår redan massor, och kan själva teckna flera ord.

Jag började använda min "ordbok" (Teckenspråk till vardags) som jag fick från mamma för 15år sedan. Den innehåller lite över 400 vanliga tecken, men saknar ändå många av de vanligaste orden vi använder här hemma. Så jag letade på nätet och fann en bra hemsida som överensstämmer med SDR (Sveriges Dövas Riksförbund) där det mesta finns, även pronomen, meningsuppbyggnad, förtydliganden etc.

Vi bokade en gymnastiksal, bjöd in lite familj och vänner och spelade lite innebandy. Äldst på plan var 40år, yngst var Hugo och hans kompis (4,5). Yngst med klubba i hand över huvudtaget var dock Ebba på 1,5år (fast hon fick inte vara med i spelet).

Jag hade skoj idag, och jag tror de andra håller med. Innebandy och fotboll är lättsamt när man är många, och vill man inte spela så kan man köra skeppsbrott eller liknande på andra halvan. Nästa gång blir det kanske lite hinderbanetävling, får se hur många man kan skrapa ihop tills dess. ;)

Ja här var det tyst och tomt.

2015 var ju absolut det sämsta året nånsin om man ser till sömn. Och utan sömn fungerar ju ingenting annat i livet som det ska. Sömnbristen tar förjävla hårt när den pågår såhär länge. Var och varannan dag går man som på auto. Som en zombie. Som Arga tanten. Minst sagt. Och man blir helt och fullkomligt galen.

Men man lever ju på hoppet.

Så för att öka på galenskaperna så bestämde jag mig i somras för att hoppa på innebandy-tåget igen. Otränad och tröttast i världen - "lycka till" var ju som ironiskt på sin plats.. Men det tänkta div.2-laget lades ner, och jag tänkte först att det var väl kanske lika bra då försäsongen gått dåligt. Men suget var kvar, så jag började träna med BFK i div.1 Hann dock bara vara med 6 veckor, sen small vaden. Japp, otränad och trött som sagt. Det är då det händer! Men jag ska iallfall försöka avsluta säsongen någorlunda. Och under tiden går man ju och hoppas på att Ebbas sömn ska rätta till sig..

Om det var Gud eller om det var tomten, det vet vi inte - men någon gav Ebba sömn i julklapp. De 10 sista nätterna av året sov hon längre än 06. Tillochmed till framåt 07.30 Halleluja! Man blev som mallig då såklart, så man stannade uppe lite längre om kvällarna bara för att! Vilket slut på 2015, och spännande att se hur det skulle fortsätta..

Men så kom 1 januari 2016, och allt ramlade tillbaka till det vanliga. Ebba vaknar nu före tuppen igen, och dessutom har hon börjat krångla vid läggning (aldrig förr!). Så vi fortsätter väl denna galenskap då. Gott nytt år! :)