..som jag älskar mest av allt!   

Jag är mitt i graviditetsvecka 28 och lever livet. I magen är det också någon som verkligen lever runt, kommer inte ihåg att Hugo kändes såhär livlig. Det är gymnastikpass flera timmar i sträck på kvällarna. Kommer vi att få en kvällspigg bebis tro?

Vi var in på KappAhl igår, och precis som alltid nuförtiden så blev jag överförtjust i alla små flickkläder som finns. Om vi får en flicka så är mitt konto j*vligt illa ute med andra ord. :) Även om vi kollat upp könet så kan jag inte riktigt lita på det. Så istället säger jag "blomman". Det låter feminint, kanske, men det bara blev så. Och jag kan inte säga "hen", det låter alldeles för opersonligt. Hugo var "plutten" medan han låg i magen, Love blev "min lilla fjäril" och nu är det "blomman" som sparkar och slåss där inne. :)

Magen växer, men är inte så värst stor tycker jag. Jag ser nog större ut än vad jag är, i vissa kläder. Därför försöker jag oftast ha tighta tröjor, ser bättre ut då faktiskt. Finns dom som börjar få det jobbigt med magvikten den här tiden i graviditeten, själv har jag inga som helst problem med det. Och jag ligger gärna och sover med magen snett ner i madrassen och övre benet uppdraget, så än är den inte ivägen. :)

Något som däremot ofta gör sig påmint med sitt obehag är sammandragningarna. Senaste två veckorna har jag vissa dagar fått massor under hela dygnet, och de är inte särskilt bekväma. Alltså, de gör ju såklart inte ont eller så - men jag måste oftast stanna upp med det jag gör. T.ex så har jag många gånger behövt stanna och stå still bara på väg ut till bilen. Ser säkert skitdumt ut haha. På väg till dagis kan jag hinna få 3 stycken fastän det bara är några minuters gångväg. Att jogga kan jag alltså glömma från och med nu, fast jag har inget behov av det ändå - ser säkert skitdumt ut det också. :)

Sån här frekvens och intensitet hade inte sammandragningarna när jag väntade Hugo, varken såhär tidigt eller senare om jag minns rätt? Men ja, det är skojigt att jämföra..

Ja, annars är då allt bra med oss. Jobb, plugg och dagis hela dagarna fram till midsommar. Sen tar vi semester och väntar på bebis. ;)

ciao.

Nej, rubriken refererar INTE till min vikt! Nej huvva, däremot har midjemåttet nu nått tresiffrigt. Japp, nu är jag typ lika tjock som på Hugos förlossningsdag. Haha Jösses, var ska detta sluta? Visserligen två graviditeter senare, men ändåå!! :S Just nu tänker jag såhär, att jag får skylla mig själv som inte tightat upp magen mellan graviditeterna.. Jag brydde mig inte om att gå ner i vikt alls efter förra förlossningen, så hela jag är ju större än nånsin tidigare.

Jo, jag känner ju såklart att jag är tyngre denna gång - jag blir liksom otymplig, osmidig och obekväm med mig själv. Men jag gillar magen. Ja, jag må sucka när jag ser mig i spegeln, men när jag ser magen så ler jag. Den har blivit rund och fin. Och alla sparkar och volter som jag förr tyckt varit så äckligt, är nu det bästa av allt. Att få känna hur h*n gymnastiserar i magen ger samma lättnad varje gång. Kanske inte så förvånande men ändå.. ;)

Jag kan nu då visserligen även bli mer och fortare orolig än förr, för minsta lilla, t.ex om jag INTE känner nåt på ett tag. Och så funderar jag "Ska jag ringa nu, eller... näe, ska jag vänta lite till kanske? ..men man ska ju inte vänta för länge..." Ja, typ så. :S Men det är inte alls ofta jag tänker så. Mestadels är jag bara en enda stor lyckobubbla. :)

För övrigt så är allt bara bra förutom foglossningsproblemen som börjat dyka upp på nätterna, men de försvinner lika fort när jag kliver upp. Inget att behöva klaga på med andra ord. Härligt.

15 veckor kvar, heja heja! :)

 < magen vecka 26

(Ingen mening att ta kort egentligen, för kameran ljuger som sjutton! På bild ser magen liten ut, men om man vet hur stor rumpa jag har så förstår man att magen också är stor eftersom den putar ut lika mycket.) 

I lördags besökte solen innerligt Östersund på förmiddagen, och lilla familjen passade då på att åka till skogs för en mysig liten "grill-picknick". Jag och Mannen åt kolbulle medan Hugo slängde i sig några korv med bröd.

Även om man bara är ute ett par timmar sådär så får man sån energi och inspiration till så mycket mycket mer. Jag älskar vardagen som den är, för mig är den sällan grå. Så jag behöver inga stora utsvävningar för att må bäst, jag mår bäst varenda dag. :)

I helgen har vi - liksom flera andra - även hunnit tillbringa lite tid åt städning, rensning och plockande bland alla grejer vi har. Vårt tidigare ångestskapande sovrum ser nu ut som ett sovrum SKA göra; inga kartonger stående längs väggen eller massor av prylar förvarade under sängen.. Det är så skööönt att komma in på kvällen nu och se säng, byrå, matta och gardiner - inget mer! Inget man "måste ta tag i nån dag" osv.

Förråden fick sig en "final touch" också, lite finjustering med krokar och näst intill optimal placering av prylarna. Det lär väl inte ta alltför lång tid innan man samlat på sig fler grejer som ska in där, men då finns nu förutsättningar för ännu bättre ordning och reda bland dessa. :)

Det känns som att vi boar. Ja, det är nog så. Jag kommer troligen inte att behöva förbereda något inför bebis ankomst i sommar (förutom tvättning av bebiskläder) så detta är nog mitt sätt att boa lite, hihi. ;)

Vi tänkte ta en grilltur även på söndagens förmiddag, men när vi tittade ut så yrde snön runt knutarna. Så vi blev inne. Faktiskt så blev stor del av helgen bara inomhuslek. Målande, pusselläggande, småbilskörning och bus kan sammanfatta ett antal timmar bl.a :)

ciao.

Lite vila innan bebis kommer hade väl varit optimalt, men pga strul och förseningar så pluggar jag nu bokstavligen fram till förlossningsdagen, precis som med Hugo. Det gäller att hålla takt och humör uppe, för jag räknar med att Hugo kommer att bli sjuk några gånger till innan sommaren och då är det bäst att redan ligga ett steg före. Vill ju helst slippa slita som höggravid.. :S

ciao.

En jobbig dag går mot sitt slut. Idag, precis denna timme, skulle vår fina Love ha fyllt ett år. En liten pojke, bara 1160gram tung, som vi så gärna hade velat hålla om varje dag. En pojke, så lik sin storebror, som vi så gärna hade velat se växa upp. En lillebror, så efterlängtad - och så älskad - då, nu och för alltid!

- Mamma och pappa saknar dig. Hugo också, på sitt eget sätt.

Vi brukar prata om lillebror, om att han inte finns längre och att vi saknar honom. Hugo brukar då "låtsas snyfta" och se ledsen ut, ibland kramas så att vi kan bli glada igen. Men idag, när vi lämnade minneslunden, så började han helt plötsligt stortjuta och ville gå tillbaka. Som om han verkligen förstod. Jag tror våra ord och känsloyttringar plus hans trötthet gjorde att det blev så, men kanske fick han även en "egen känsla" just då? Barn tänker och känner nog mer än man tror..

Min lilla fjäril 

Det är bara två veckor sedan vi avslöjade oss på facebook, att i sommar blir vi fler i lilla familjen! :) Facebook är bra när man vill nå alla man känner samtidigt, innan dess visste bara familjen. Det var en svår sak att få ut, med tanke på vad som hände med vår älskade Love som togs ifrån oss för ett år sedan. Så jag hann nästan nå så långt som graviditetsvecka 22 innan vi vågade låta folk få veta denna gång.

Detta är en graviditet som såklart inte på något sätt kan ersätta Love, emellertid är det ändå tack vare honom - och såklart Hugo - som vi känner att vi såklart vill ha fler barn. Den kärlek man känner för sitt barn är störst i världen, och den kärleken vill vi ha mer av. Och trots sorgen kan vi nu vara lyckliga över denna graviditet och längta till sommaren! Givetvis kommer saknaden tillbaka, det är svårt att veta att man fattas ett barn som skulle ha varit här hos oss nu. Men jag är lättad över att åter igen kunna känna glädje, kärlek, lycka, förväntan osv. Det är ju bara positivt.

Graviditeten i sig, fysiskt sett, började dock tyvärr inte alls bra. Första 20 veckorna var jag en zombie (som man kanske kommer ihåg från mina inlägg?). Alltså, tänk när jag äntligen insåg vad den kroniska tröttheten under hösten berodde på!!! Jag höll ju först på att bli tokig, trodde att jag var allvarligt sjuk eller nåt. Och tro mig, jag tänkte både en och två gånger att jag kunde vara gravid, men stickan visade minsann inget streck när jag testade mig. Men så kände jag en dag att, det GÅR inte att ta miste på den där känslan - det MÅSTE ju vara som jag tyckt mig ana i flera veckor.. Och javisst, på ett tidigt ultraljud (i graviditetsvecka 12) bekräftades en levande graviditet. :) 

Nu har några veckor gått sedan tröttheten försvann, och jag kan äntligen trivas i min graviditet. Men nu får jag ju såklart andra besvär istället, vissa mer hanterbara än andra haha. Dock är foglossningen snäll med mig än så länge. Bara EN dag som varit besvärlig - men då hade jag dragit barnvagn flera timmar i sträck, så blev inte förvånad. Men jag var helt bra igen dagen efter, härligt! :)

Nu när nyheten är ute så lär det kanske ibland dyka in något rent graviditetsinlägg - som vanligt främst för att jag själv ska kunna se tillbaka, men givetvis även för den nyfikne som vill hålla lite koll. ;) 

ciao.

Nu är ju äntligen vårat förrådsproblem ur vägen, som vi hade längtat efter att få undanröjt här i källarn plus att få bort grejerna från brorsans förråd. Men ja, nu dyker fler projekt upp allt eftersom och i helgen tog vi tag i ett av dom. Eller, jag tvingade Mannen, han var den som fick slipa och måla. Hugo, som hela sitt liv sovit i sin spjälsäng, skulle nämligen äntligen få ny - en gammal växasäng som stått hos min mamma och pappa. Så vi for dit över helgen..

Hugo gick med på att byta säng och verkar nu sova jättebra i sin "nya". Och bäst av allt är att han slipper stå och skrika på oss ifrån en spjälsäng som han inte tar sig ur utan att göra illa sig, utan kan nu själv kliva ur och komma in till oss på morgonen. Perfekt. :)

(sängen är väldigt låg, så den blir ju som så väldigt liten jämfört med allt annat i hans rum. hihi)

Apropå det så måste jag få skryta om vilka "sovmornar" vi fått senaste tiden. Ca 06:30-06:45 har Hugo oftast klivit upp. Det tackar mamma VÄLDIGT mycket för! <3

Nästa projekt är att hitta en ny säng till oss. Inte det lättaste. Funderar på en ram från ikea, billigast så. Men det här med madrass bekväm nog åt oss båda, det kan ta tid. Orkar inte fara runt å kolla, prova, räkna, tänka.. :S Jag önskar Mannen kunde köpa en utan mig, men en säng är ju något man har en längre tid så jag kommer väl att behöva vara med..

Ja, dessutom har jag flera mindre projekt på gång - såna kan jag fixa själv. Nej jag vet, man behöver ju inte ha en man till precis allt! ;) Bland annat ska en hylla borras upp på Hugos rum, och så ska han få en byrå till sina kläder. Har dock inte hittat någon bra byrå än, men efter helgen bör jag ha en. En annan byrå ska få bli putsad, målad och förhoppningsvis såld inom snar framtid. Ja, det var väl de närmsta grejerna jag ska pyssla med.

Jo, och så kan jag nämna att jag har städat verktygsskåpet - DET var ett projekt minsann! Behöver jag då ens nämna att det är Mannens skåp - inte mitt? ;) Men jag var snäll och städade, för jag tycker sånt e kul. Ska även städa mitt syskåp, men det lär INTE ta lika lång tid, haha.

Nej nu ska jag se på tv, onsdagar är "min tv-kväll" förstår ni. Och nu när Mannen är på bortajobb några dagar så har jag ännu större anledning att få mysa ner mig själv under filten och äta blåbärsbakelse som blev över från igår (istället för semla). Och efter ett par timmar i soffan lär jag nog förflytta mig till sängen för att läsa lite Viveca Sten innan jag somnar. Perfekt onsdag kväll ju!

ciao.