Hugo sov oroligt inatt, och själv hade jag mardrömmar. Usch och fy. 

Så jag planerade att jag skulle hem och sova efter att ha lämnat Hugo på förskolan, men det gick ju inte. För det första slog jag på teven och det skulle jag inte ha gjort, för där var det Grey's Anatomy och då fastnade jag där ett tag. Sedan började det klia i studentfingrarna så jag tänkte smygstarta min kurs som börjar på måndag, så jag gick in för att se studieplanen på nätet men man kan inte se så mycket förrän kursstart, så jag får snällt vänta tills på måndag. Men jag har ju redan hämtat läroboken, så den kan jag ju läsa i. Fast när jag väl kommit så långt i tankarna så hade jag blivit så hungrig så det blev lunch istället. Men SEN sov jag faktiskt en timme. Åååh så skönt det var. Men jag skulle ha passat på att sova fleeera timmar, för nu lär det ju inte bli så mycket sömn på dagtid på vääääldigt länge.. ;)

Hugo är inte sig själv just nu. :(

Han gnäller, gråter, skriker. Mycket. Ofta. Jämt. På förskolan har han varit nöjd och glad, men så fort vi är hemma blir han så missnöjd. INGENTING funkar. Och då blir jag så ledsen för hans skull. Har han ont? Är han trött? Är han bara uttråkad? Uppmärksamhet får han, jag försöker visa att jag lyssnar på honom men nånting är inte som det ska. Usch, vad kan det vara? Om detta fortsätter under helgen så ringer jag iaf BVC på måndag, får se om det finns något att göra.

Mannen är borta så det lär bli en lång helg.. :(

Det tar 20minuter för mig att strosa sakta hem från förskolan. En för mig alldeles för kort och lugn promenad ens som vardagsmotion - MEN mina fogar tycker tydligen inte att jag ska få motionera. Nej redan efter 15minuter sa dom ifrån idag. Men missförstå mig inte, jag är sååå tacksam att det bara är bakre fogarna som krånglar än så länge. När jag väntade Hugo var det ju blygdfogen som gjorde ont och fy fan sen vad ont det gjorde! Men visst vore det skönt att kunna röra på sig... :/

Hugo är tillbaka på förskolan efter tre dagar hemma. I söndags blev han helt plötsligt väldigt lugn och tyst, och det visade sig att han hade nästan 40 i feber. Hela måndagen var han lika lugn, låg mycket i soffan och orkade inte ens sitta upp för att äta mat så det blev mycket drickbart. I tisdags var han inte längre febrig och slö, men istället väldigt gnällig och hade fortfarande inte lust att äta riktig mat. Men gårdagen tog nog priset. Usch jag har aldrig sett han sån, kände inte alls igen min lilla älskling, arg och sur hela dagen igenom. Och värst av allt är att jag inte vet vad det beror på och vad jag kan göra åt det. :(

Imorse var han likadan, missnöjd från då han vaknade, men vi åkte på dagis ändå - för jag vill se om det kanske bara har att göra med brist på skoj. Jag menar, vem vill vara hemma med mamma när man väl introducerats för förskolan?! ;)

Jag antar att dom ringer om dom tycker att han beter sig konstigt.. :)

Brrrr, det är ju faktiskt rätt så kallt här idag. Tog av mig vanten för att gräva upp mobilen och kolla klockan, och innan jag hunnit få på mig vanten igen så hade handen blivit alldeles röd av kyla. :/

Eftersom jag pga foglossning får ont bara av att gå från dagis (20min) så testade jag idag att jogga hem istället. Gick hur bra som helst, konstigt nog. Förutom att andningen blir extra tung nu när det är närmare 20 minusgrader. :S

Men detta betyder iaf att jag förhoppningsvis slipper bussen ett tag till (dvs tills jag inte orkar jogga längre), det tackar plånboken för. :)

Inskolningen har gått jättebra, jag är så stolt över min lilla buse. (Kan nämna att våran förskola kör med föräldraaktiv inskolning vilket innebär att man redan från dag ett är där stor del av dagen istället för bara nån timme i början och ökar allteftersom.) Redan från första dagen var mamma och pappa som bortblåsta och Hugo var jättenöjd. Han gick tillochmed fram till fröken med en bok och satte sig i hennes knä. Det var en bra trygghetsmätare. Andra dagen började ute, och återigen struntade Hugo helt i oss så vi testade att gå hem redan efter en timme. Hade gått jättebra. Tredje dagen lämnade jag Hugo redan i dörren, han vinkade och sa hej då och stack ut för att leka. Inte förrän vi kom och hämtade honom i slutet av dagen insåg han att han saknat oss. Det märktes då han kom springande och ropade "mamma", gav mig en kram och sen fort upp i pappas famn. :) Idag hann jag bara ta av honom ytterkläderna så var han borta. Personalen hämtade tillbaka honom för att säga hej då till mamma (viktigt!), och då kom han springande och gav mig en kram, vinkade och sa hej då och försvann igen. Han verkar ju inte vara otrygg på något sätt alls, vilket är jätteskönt! Men vi får se hur det blir idag, för han börjar bli sjuk och var gnällig imorse. Kanske ringer dom innan dagen är slut..? Jag väntar vid telefonen :)

Idag (fjärde dagen) är egentligen första dagen man ska lämna barnet själv på förskolan, men Hugo har verkligen visat sig vara jätteduktig på att klara sig utan mamma och pappa så det har ju gått jättebra att lämna honom redan från dag två. Bakslag får man räkna med, ja, men redan nu vet vi att han mår bra på dagis.

Måste nämna en rolig grej också. Andra har redan märkt vilket energiknippe Hugo är. En annan förälder sa igår vid hämtandet att "eran verkar vara lite busig han, hihi" - han hade kommit ut till kapprummet och babblat och fnattat. Haha, förstod det. Han kommer att bli förskolans vilding. Inget förvånar oss, han är ju sådär. Social. Busig. Vild. :)

Bilder från första dagen:

Hinner knappt stå still nog länge för att bli med på bild.

Hittade en plocklåda och klättrade snabbt upp på stolen för att börja leka.

Att rita har tydligen blivit roligt. Fast han byter färgpenna varannan sekund.

Men han plockar faktiskt undan efter sig också. :)

(Ser ni förresten så fint han håller i pennan? Ser bara så gulligt ut, hihi)

Hugo vaknade extra tidigt imorse och ville inte riktigt somna om (nästan som om han visste att det var dags för dagis idag). Var tvungen att lägga honom mellan oss, till slut somnade han. Vaknade nu 07:30 och klev upp. Tur att vi fick lite mera sömn, annars hade vi varit trötta på inskolningen idag. Ååh, jag blev lite pirrig nu faktiskt. Äntligen ska Hugo få umgås med andra barn på dagarna, hoppas verkligen han gillar det! 

Oj, nej nu måste vi äta frukost..

Världens bästa lillkille somnade som vanligt snabbt och tryggt i sin säng, så nu kan mamman vila bort sin huvudvärk.

Lär väl inte gå så bra när jag samtidigt måste sitta klistrad framför datorn och följa en match som just börjat, och som dessutom börjat lite illa..

Äh, det var ju inte innebandy jag skulle skriva om ikväll. Nej för jag skulle ju berätta om min älsklingsHugo. Att han fortfarande allt som oftast är världens mest lättsamma gounge (t.ex. nattningen), att han är så glad och social och har sån härlig energi, att han lärt sig äta med gaffel (fast det tar sin lilla tid) och har äntligen förstått att man ALLTID måste tugga maten (har ju länge haft problem med det där, gick bara att vänta på att han lärde sig själv), att han lärt sig förstå så otroligt mycket och även visar det jättebra utan att han kan prata ännu. (Vi väntar fortfarande på den dagen då orden bara börjar forsa ur munnen på honom, man tycker inte den borde vara så långt borta för munnen går i ett!) Han har t.ex börjat visa när han vill ha hjälp, som när han inte får upp ett blixtlås så tar han min hand och lägger den på blixtlåset för att jag ska öppna det åt honom. Han säger oftast något samtidigt, men aldrig något som jag kan uppfatta för orden är aldrig desamma.

Vi börjar få ordning på hans rum, har bland annat skaffat en stor förvaringsmöbel och så har han fått ett (efterlängtat) litet bord med två stolar så nu kan han sitta och pyssla på sitt eget lilla ställe. Han sitter och leker ett tag, kliver ner, hämtar ny leksak och lägger på bordet, sätter sig och leker vidare. När man sedan ber honom plocka bort leksakerna så ställer han - hittills oftast - fint tillbaka det där han tog det. Ja, givetvis för att hans mamma är ett kontrollfreak! Japp, jag tänker lära honom tidigt att det är bra att ha koll på sina saker (något hans pappa tyvärr aldrig kommer att kunna lära honom). ;)

Han leker mycket själv men älskar även att busa och visa upp sig (energirycken att busa brukar komma när han är trött). Han kommer även imellanåt fram till en och ger puss och går igen. Han har blivit väldigt go. :)

Världens bästa!

Hugo stod och ritade och jag bad honom flina. Då såg han ut såhär:

(jag skulle kanske bett honom le?)

Efter en stunds springande kom han på att öka svårighetsgraden lite:

Hittade mammas hantlar. Skulle såklart prova dem också (ja Nån bör ju använda dem):

Kapten Kastrull...                                   ...eller kanske Herr Hink?

Kan minsann sätta rätt pusselfigur på rätt sida i boken:

Slocknade i soffan en timme tidigare än vanligt (har inte gjort det sen han var bebis),

så går det när man inte vill sova på dagen:

Mammas fina!

Ibland hade man velat vara någon annan.. men så känner Jag faktiskt inte.

Medan jämnåriga tar högskoleexamen eller blir befordrad på jobbet, så sitter man själv hemma och tragglar kurser på gymnasienivå. Men samtidigt har jag världens bästa Hugo som ger mig så mycket motivation att jag snart är ikapp ;)

Nej kanske inte ikapp, men livet som stod stilla har ju definitivt börjat rulla igen. Hugo har gett mig livet åter kan man säga. Och i sommar blir det ännu mer liv i luckan! Visserligen hamnar då studierna återigen på paus, men orsaken är världens bästa! ;)

Ja ännu en graviditet, varför gör man det egentligen? haha. Närå, självklart ska Hugo få ett syskon.

Men jag syftar på foglossningen som invalidiserade mig förra gången och som avskräckte mig lite från att skaffa fler barn. Det lär ju inte bli mildare denna gång då jag nu har en Hugo att se efter. Som tur är så är han inte gammal nog att kräva att jag gör saker som att springa omkring eller åka pulka i backen osv, så det behöver väl kanske inte bli värre än sist.. Men det har börjat tidigt även denna gång, dels när jag ligger och dels när jag promenerar får jag ont i fogarna. Så vi lär ju behöva ta bussern till dagis framöver, vilket blir dyyyyrt - 50kr/dag för några ynka hållplatser. :/

Men det här med foglossningen får jag ta som det kommer, jag har ju hela tiden vetat att jag inte lär slippa undan den så det är accepterat nu. Förlossningen känns inte heller oroande, snarare tvärtom - det blir spännande att se hur olik den blir den första. Längtar faktiskt. :) Sen får vi väl se vilka förändringar som följer - både under graviditet och efteråt. Vissa tycker t.ex nu att jag redan ser gravid ut (vilket jag inte håller med om, men jag kan förstå - magen är ju inte tight och tränad som förra gången).

 (vecka 15)

Vi väntar på tid för ultraljud, och jag kan medge att det inför just den grejen känns mer spänt nu än förra gången. Vill veta om allt är som det ska där inne, helst NU! Men efter det kommer den lilla oro jag har att släppa (så länge dom inte kommer med dåliga nyheter vill säga..).

Detta inlägg var för övrigt mycket bättre FÖRSTA gången jag skrev det men Hugo stängde av datorn innan jag var klar, så allt försvann. ;)

Imorn börjar en ny era. Dagis. Hoppas Hugo gillar det..

Sitter i världens skönaste pyjamas (som jag fick av mamma i julklapp) med tandborsten i munnen efter att ha ätit upp mitt sista julgodis. Ska snart sova. Är invalid och sjuk, men tänker ändå följa Hugo på dagis imorn för jag har väntat så länge på det och tänker inte vänta längre!..

Go'natt!