Årets storsjöyra är nu här i Östersund, och medans andra firar ännu en lyckad kväll på stråket så firar jag istället ännu en utedag med min fina familj. Tillsammans. Att Ebba kan sova, eller tillochmed ligga vaken och tyst i vagnen så att jag slipper känna skrik-stressen när vi är nånstans, är guld värt! Det behövs så lite för att bli lycklig, och att få "bara vara" med mina tre älsklingar är en sån sak. Jag älskar er! <3

En hel månads skrikande bebisbubbla har vi nu befunnit oss i. Nej då, det är inte så illa som jag skriver - det blir bara lätt att man klagar i brist på sömn. Iofs: jag sover knappt och ändå orkar jag ställa mig upp varje morgon - det ska jag väl inte klaga på..!

Ebba har alltså hunnit bli en månad. Tiden går fort ändå. Hon växer så det knakar, och storlek 50 är nu ett minne blott. Hon verkar med andra ord ha längre rygg än Hugo, för jag minns att han runt en månad gammal "äntligen" passade i stl 50. :O 

Liberoblöjornas storlek 1 är även de för små, vilket betyder att hon börjat lägga på sig lite hull. Min gobit! :)

Hennes så kallade nattsömn har hittills varit från nån gång runt 20:00 till ca 09:00 (men bäst sover vi 06-09).

 Än kan man inte förvänta sig att hon sover hela den tiden, ibland är hon pigg mitt i natten och ibland är hon vaken pga magknip eller något annat missnöje. Dessutom ammas hon ju några gånger också..

På dagen finns inte heller något mönster ännu, så därför är det som rysk roulette att åka nånstans. Så fort man satt sig i bilen kan gallskriket komma och då får man antingen gå in igen eller så håller man tummarna för att hon lugnar ner sig och kanske tillochmed somnar tills vi kommer dit vi ska. Ibland går det bra, men ibland har man gått igenom affärn med en skrikhals. Så jag brukar välja att stanna hemma..

Ebba gillar att titta och lyssna på mamma, pappa och storebror. Hon gillar också figurerna som hänger ovanför skötbordet. Hon gillar inte att åka bil, vagn eller bärsele. En kärleksfull famn ska det vara!, tycker hon. Och till napp säger hon fortfarande nej, tyvärr.

Hon kan följa saker med blicken samt fixera den på ens ansikte, hålla upp huvudet, och dessutom ramla över på rygg från mage. Hon kan somna själv i vaggan när man lagt henne på kvällen/natten. Förutsatt att man först lyckats lugna henne från magknip-skriket. Annars somnar hon oftast när hon äter.

Nästa månad kommer en riktig månadslista istället för detta svammel. Roligare att läsa så..

Idag var vi på BVC, Ebba har nu kommit över 4kg. Stora tjejen. Eller TUNGA tjejen iallafall, hehe. :)

Efter BVC gjorde vi äntligen första "resan" som var längre än 10minuter bort. Jag har dragit mig för detta ska ni veta, och så kommer det att vara nästa gång också. Och gången efter det. Just för att skrikande kan komma närsomhelst, och hålla i sig hela bilfärden.

Hursomhelst; Ebba åkte idag till momma och moffa för första gången, 50minuter bort. Det gick ganska bra, en stunds skrikande plus vilden i framsätet som inte ville vara sämre - men vi kom fram, och resten av dagen var helt okej. Ebba fick vara hos moster och momma för att bli lugn och få sova ibland, själv kunde jag inte slappna av alls. Usch, jag vill helst bara sitta hemma. Fast då tänker jag så mycket på hur jobbigt allt skulle kunna vara, så kanske borde man hitta på saker ändå. Har svårt att bestämma mig. Vilket som känns allt som kaos för mig.

Idag placerade vi barnen i syskonvagnen och gick en sväng till Lillsjön, där två av mina systrar + barn uppehöll sig. Hugo fick bada en stund och vi föräldrar fick oss en behövlig promenad. Ebba var tyvärr inte alls nöjd så hon blev buren nästan hela vägen dit. Väl framme fick hon ligga i mosters famn och blev då så nöjd att hon till slut kunde läggas i vagnen för att sova. Men på väg hem blev hon ledsen igen så hon fick bäras då också. Trots missnöjd liten teta så tog vi ändå tillfället att haka på syrran till andra syrran för middag efter badandet. Mysigt med grillad mat och trevligt sällskap, något man inte lär få alltför mycket av denna sommar då jag tyvärr oftast hellre stannar hemma eftersom Ebba inte är så enkel att ta med nånstans. Det funkar väl, men jag blir tyvärr så stresspåverkad av hennes skrik att jag inte tycker det är så roligt att vara bland folk.

Ebba är idag 3 veckor gammal, tiden går fort (fast samtidigt så långsamt. Känns som att jag aldrig kommer att börja träna igen, behöver ofta påminna mig själv om att det faktiskt bara har gått några veckor än - "lugna dig Marina!")

Hursomhelst;

Ebba äter bra, det finns mycket mat att ta av. På BVC stod vågen igår på 3750g, vilket Hugo förresten också vägde vid 3veckors ålder. Hugo vägde ju dock mindre från början, så han var alltså mer glupsk. :) Man börjar se lite hull på Ebba nu, hoppas hon blir en liten knubbis som sin bror. ;)

Hon är riktigt stark. Nacken håller hon gärna upp istället för att ligga mot någons bröst. Även på plant underlag är hon duktig att hålla sig uppe. På skötbordet gör hon rumplyft, dvs sätter i hälarna och lyfter upp kroppen. Även hennes sug är starkt, det går verkligen inte att få henne ifrån bröstet. Hon måste släppa det själv annars får man gå med henne hängande kvar, haha. :)

Bara på någon dag har hon nu ändrat sitt slötittande mot en mer intresserad och pigg blick, och precis när hon får syn på mig så är det som om hon för en sekund blir lugn och trygg. (Hon verkar med andra ord ha lärt sig att det är jag som är Mamma.) Hon verkar även kunna lugna ner sig lite när man stryker med fingret på hennes kind. :)

Förresten; Den där otröstliga natten jag skrev om i ett inlägg var tyvärr inget tillfälligt. Ebba är vaken mest hela nätterna och ammas ofta för att inte få tillfälle att väcka hela grannskapet med sitt underbara skrik. ;) På dagarna sover hon väl rätt okej ändå, men man tycker hon borde sova mer eftersom hon borde vara trött då hon är vaken så många timmar per dygn. :S

Att trösta en tröttis med öronvärk, och att natta en nattuggla med magknip - 

så såg natten ut här hemma inatt. "Good luck tomorrow, parents!" tänkte jag. Men det gick bra för Ebba, så mor och dotter fick sig iaf lite sömn. Värre var det för far och son. Hugo fick alvedon med 4 timmars mellanrum men det hjälpte ändå inte. Så idag tog Mannen med sig Hugo till doktorn medan jag var med Ebba på BVC för 3veckors-vägning.

Doktorn hittade ingen öroninflammation trots vaken natt med feber, gråt och klagande på ont i örat. Istället hittade han en antydan till infektion i övre luftrör, men Hugo har inte klagat på ont i varken hals eller bröst så det är ju inte DET som spökat. Han hittade även lite vax men inte i det öra som Hugo klagat på, konstigt nog. Så vi fick åka hem igen utan att egentligen förstå vad som hållit honom uppe hela natten. Håller tummarna på att denna natt blir bättre. Hela familjen behöver få sova.

Idag beräknades Ebba födas, men precis som misstänkt så kom hon ju tidigare.

Inget märks då att hon är "tidig", t.ex var hon redan från första stund riktigt stark i nacken. Nu, nästan tre veckor gammal kan hon hålla huvudet uppe ett bra tag och se sig omkring när hon är på humör.

Apropå humör så blir hon fort förbannad. Ja, alltså, till skillnad från Hugo som knappt lät alls (möjligen gnydde lite) så börjar hon på en gång "kolik-skrika" så fort det är något. En annan sak som skiljer dem åt är under vakentiden. Hugos ögon var pigga och nyfikna redan från början. Ebba slötittar mest just nu. Hon kan redan hålla blicken på ens ansikte ett tag, samt följa saker med blicken - men på ett mer likgiltigt sätt än Hugo. Än så länge har hon ju inte så lång nöjd vakentid per dygn, och hälften är dessutom nattetid (vilket jag redan nu försöker att inte uppmuntra) så det gäller att passa på att prata och gosa den lilla tid man har med henne dagtid. Jag hoppas förresten att hon redan väldigt snart börjar ändra dygnsrytmen, för just nu är det så bakvänt som det kan bli, med en vaken och missnöjd liten teta på nätterna. :S zzzzzzz

Jo, dom har ju sina likheter och olikheter redan som nyfödda. Och jag tycker mig redan kunna se hur Ebbas egna personlighet växer fram. Hon gör ofta ett roligt läte när hon sover, som ett kort ljust skällande eller vad man ska säga. Något sånt hade inte Hugo vad jag minns(?). Och när hon äter så håller hon sin undre hand upp mot motsatt kind, som om hon håller upp bröstet med handen. Svårt att förklara, men det är iaf en jättesöt egenhet enligt mig. :) Men en sak dom har gemensamt under amning är, att inte vilja bli störd när dom äter. Mys och kontakt under amning (dvs det där "mor-barn-samspelet") är därmed uteslutet. Äta ifred är det som gäller även för denna lilla teta!