Nu har våran busiga godis blivit stor - 10 månader minsann! Storpöjk :)

Nya/ändrade saker från förra månaden har denna färg - ett jävla tjat, jag vet :S

gillar:

- allt han äter (förutom EN sak, se "gillar inte")

- att träffa (och charma) folk

- att man pratar, sjunger och dansar för/med honom

- att dansa själv (när han hör musik gungar han med knäna och viftar med armen)

- att gå när man håller honom i händerna samt gå själv

- att gå fram och tillbaka i lägenheten med gåbilen

- att bli kittlad

- att läsa bok

- att titta på allt ute

- att gunga!

- att leka tittut (vid ett särskilt ställe här hemma stannar han jämt och leker tittut innan han fortsätter gå)

- att bli jagad

- att gräva i kastrullskåpet

- att pussas och kramas med mamma och pappa

gillar inte:

- att behöva vänta på maten

- att bli torkad runt munnen, näsan m.m

- ett särskilt tjutade ljud, som en siren

- att ligga på skötbordet (fattar inte vad som hänt??!)

- vattenmelon (testade för första gången idag men han gjorde grimas och vände bort huvudet) ??

kan:

- ta sig upp till stående (fortfarande med stöd)

- krypa riktigt på knäna (fast han går minst lika ofta som han kryper)

- gå omkring längs möblerna, samt när han håller oss i handen

- gå själv flera steg i taget (när han är på humör så släpper han taget och går hela tiden)

- sätta sig ner från stående (med ena handen hållande i oss eller möbel)

- gå ner på huk, hämta leksak och sen upp igen ( -||-)

- sträcka ut armarna när man säger "kom", eller om han själv vill till nån

- pussas och kramas

- dricka själv ur pipmugg och nappflaska

- sitt namn

- leka tittut

- "peka" (fast pekar fortfarande med hela handen)

- vinka

- "spela" på läpparna

- förstå skillnaden mellan "Var är pappa?" (ser sig omkring) och "Gå till pappa!" (börjar krypa iväg) - har visserligen kanske mest med min betoning att göra? :)

- leta en sak om man frågar var den är, t.ex nappen

- pincettgreppet (äntligen!)

har:

- storlek 80 i kläder

- storlek 5 på blöjor (vanliga libero och Up&Go)

- nu en längd på 72cm och en vikt på 9975g (uppdaterat 5 juli)

- 4 tänder, två uppe och två nere

säger:

- konsonant och vokal ihop (mamamam, bababab, wawawaw, osv),

- brumbrum,

- spelar på läpparna,

- hostar ("öhöh öhöh öhöh") - tydligen ett roligt ljud att göra (?)

- Och så det glada förtjusnings"skriket" som han alltid gör.

Pratar jämt, blablablabla

sover:

- på natten i egen säng från ca 19-19:30 till (oftast) 05

- på dagen i sin säng eller i vagn, vanligen 3x30min eller 2x60-90min

äter:

Ungefär såhär:

05 välling (i hopp om att han somnar om igen, men det händer sällan)

08 gröt

10:30-11 lunch

14:00 mellanmål/gröt

16:30 middag

18:30 välling

favoritsaker:

- sånt han inte får ta, t.ex våra mobiltelefoner (fast han får aldrig använda dom)

- kastrullskåpet

- leksakerna som låter

- mammis och pappis ;)

övrigt:

- Han ska ställa sig upp överallt, går längs möblerna lika ofta som han kryper.

- Han älskar att vara bland folk, är väldigt social och glad och visar alltid upp sin bästa sida när vi är borta.

- Han verkar oftast nöjd och lycklig, men är ibland gnällig nuförtiden. Vet inte varför, för han går och drar i oss men blir inte nöjd av att komma upp i famn, vill bara ner igen (?) :(

- Han är duktig på att äta, gapar stort till all mat.

- Nattningen går bra igen, Hugo lägger sig nu ca halv åtta på kvällarna. Tyvärr sover han fortfarande bara till ca fem.

- När nyckeln hörs i dörren, eller bara när jag säger "Hör du? Nu kommer pappa!" så stannar Hugo upp med det han gör, lyssnar, vänder sig mot dörren och börjar krypa ditåt. :)

- När det ringer i nåns mobil så stannar han också upp och lyssnar, tittar på en och säger "Döhh. Döööhh".

- Jag har nu slutat amma helt. Hugo blev ju fort alldeles för duktig på att äta vanlig mat, så antalet amningstillfällen drogs ner mer och mer. Och som jag misstänkte så hann vi inte ens till 10månadersdagen. :(

- Hugo är oerhört snäll och lättsam (fast lite gnällig ibland), glad, busig, social, flörtig, inspekterande och eftertänksam - och bäst i världen! Puss på mammas älskling!

Världens bästa Hugo somnade 18:40 ikväll, de e ju typ en timme tidigare än vanligt det! :O

Trött kille? Ja, men det var inte så konstigt. Han var på stan halva dagen och sov inget på eftermiddan.

Det blev go-lunch på Eastern idag, och Hugo gick runt och charmade personalen. Dom verkar barnkära där. ;)

Och nu är det ju egentligen helg, men inte för mig. Jag har examination på måndag och skulle behöva plugga hela helgen. Lär ju knappast bli så, men ändå - jobbigt att skolan aldrig tar helg. Eller, jag skulle väl kunna ha helgledigt om jag pluggar riktigt bra på dagarna, men jag har haft dålig pli på mig själv hittills. Till nästa kurs måste jag skärpa mig.

Nu ere dags att sova. Lillbusen lär ju vakna 5 imorn bitti. Jippi... :)

Åååh, apropå imorn: Hugo blir storkille då, 10 månader! Wihoo!! :D

Har ju redan gjort ett inlägg idag, men måste slänga in ett till!

Måste nämligen skryta lite, nu när man för en gångs skull har nåt att skryta om.. ;)

Hugo tränar bra och lär sig fort.

Idag fick han gå mellan oss så mycket att man började undra om han inte skulle tröttna snart. :)

Men han hade jätteroligt! Och när jag och Mannen inte orkade mer så fortsatte Hugo traska runt på egen hand. Han ställde sig upp vid en möbel, släppte och gick en -två meter till nästa, tog tag och såg sig om, släppte och gick vidare. Så har han hållit på nu ikväll. Och nu håller han balansen väldigt bra, kan ändra riktning mitt i promenaden och kan gå över tröskeln. Som mest 24 steg har det blivit. (såklart jag håller räkningen - det gör väl alla stolta föräldrar?!, haha)

Han gjorde också något som liknade ett försök att ställa sig upp på egen hand, mitt på golvet utan möbler. Han verkade fundera och testa lite, men gav upp fort. Såg roligt ut. Men svårt. Hoppas han testar snart igen. :)

Idag skulle vi egentligen på BVC för att väga och mäta Hugo samt föräldragrupp, men det blev inställt.

Då fick jag istället tid över till att slänga in lite bilder som ligger och skräpar.

Visserligen från förra månaden, men ändå..

Det är roligt att få följa på innebandy        Hjälper mamma med tvätten

På promenad med bästa Pia                        Här har vi somnat mitt i lekandet med biet

Breder ut sig i soffan                     Jävla telefonförsäljare                 Nakenfis :)

Favoritplatsen i hemmet? :)

Leker tittut

Första gången han "gick själv"                     Läser tidningen

Såhär leker Hugo

Här vet jag inte riktigt vad han gör :)          Kan själv

Bästa boken

Idag var Hugo (och pappa) med på Mini-Olav.

Hugos första (och förhoppningsvis inte sista) löpartävling. Och jag tror han var yngst för dagen. :)

Stötte på en annan deltagare innan loppet - bra pepp!

Här traskar vi förbi mållinjen ;)

Fick medalj såklart, av ingen mindre än Annelie!

 Och såhär fin är medaljen, visar pappa..

 ..men är den äkta?

Midsommar spenderades med tjocka släkten (mamma och pappa med barn, respektive och barnbarn)

hemma hos syster. Finväder för hela slanten, gofika i mängder, lek och spel, grillmiddag, ringdans - och mygg!

 < dagens värd

  < världens minsta altan

 < guess who ;)

  < fyrhjuliiiiing!  < midsommarstången och dess skapare.

Sen kan man ju alltid försöka lura nån att det är för barnen man dansar, men...

 < Hugo sov inte under dagen, så på kvällen missade han allt skoj

För två veckor sedan skrev jag om Hugos första steg, och för snart en vecka sedan skrev jag att han insett att han inte kan detta än och lugnade sig med gåendet (därav rubriken "lugnet EFTER stormen").

Dock var det inte som jag trodde; att efter de första stegen skulle det dröja tills nästa gång.

Flera dagar denna vecka har han nämligen stått och gått utan hjälp lite titt som tätt. Det är inte många steg i taget (men som mest 10 igår!) men han älskar att släppa taget och prova själv! :)

Han har blivit mycket stadigare, när han springer fram med gåbilen så ser det oftast väldigt behärskat ut tycker jag. Han är också (med ett handtag) bättre på att sätta sig nu, och kan även sätta sig på huk för att ta upp saker från golvet och ställa sig igen. Det sistnämnda har han väl själv just kommit på att man kan göra..

Imorse gick jag och Hugo till lekparken en sväng och sedan fick han sova i vagnen medan jag satt och läste i solen.

Just nu är det Mannen som är föräldraledig, och jag pluggar. Dock har jag pluggat hemifrån så pappa-son-dagarna har väl inte riktigt varit som Mannen hoppats. Men en ny kurs börjar om ca en vecka och då har jag tänkt sitta mycket på skolan förutom de veckor skolan har sommarstängt.

Mina killar har varit sjuka. Hemsk hosta har varit (och är) Mannens missöde, och snuvan har väl varit värst för Hugo - fast även hans hosta har låtit illa.

När Hugo är sjuk blir han kinkig, vilket inte är så konstigt såklart - man är ju tröttare än vanligt när man mår dåligt. Men denna sjukperiod har han för första gången även nekat mat. :O Han har fått i sig bara halv portion av både gröt och vanlig mat, så det har blivit några extra flaskor välling istället. När nu även pappan i familjen varit sjuk, så har Jag ibland tagit hand om kinkigheten trots att det är Mannens barndagar. Det har varit lite svårt att plugga när jag vissa stunder haft en missnöjd Hugo runt benen. En sjuk men GLAD Hugo är ju dock inget problem - för då leker han själv så bra!

Nu är han iaf frisk igen, men han är fortfarande kinkig ibland. Flera gånger under dagen kommer han och drar i byxbenen på oss. Ja, han är väl i den där perioden. Äntligen, eller vad säger man? :S

Och så har han helt plötsligt fått för sig att skötbordet inte är roligt att ligga på? Han har ALDRIG haft NÅGOT problem med det förut, men helt plötsligt en morgon blev han förtvivlad av att bli lagd där, och sen dess har vi oftast varit tvungna att "lura" honom med leksaker för att få honom att tänka på annat. Förstår inte varför det blev så..? :(

Usch vad mycket klagan. Avslutningen blir inte bättre heller: Jag har nämligen inte tränat på veckor!!

Jag skadade mig i början av juni, kunde inte träna på ett tag. Men sen jag blev bättre har jag inte ens provat heller! Förjävla dåligt! Ångeeest! Så imorn är det jag som tar mig iväg till intervallrundan!!

Gonatt!

Förra måndagen skrev jag ju om att Hugo tagit sitt första steg.

Dagen därpå släppte han ofta taget helt var han än stod, försökte hitta balansen och traska framåt på egen hand. Han brydde sig inte om att han redan ramlat flera gånger (dock nästan varje gång på rumpan som tur var), utan tyckte bara att det var jätteroligt att försöka. På kvällen tog han fem steg som mest, för att sedan hitta balansen igen en sekund innan han ramlade på rumpan.

Men alltså, var kom kaxigheten ifrån undrar jag?! Som regel är ju barn länge lite fega och vågar inte släppa taget även om dom har balansen, men Hugo är väl en tokunge som sin morbror! ;)

Han verkar nu iallafall ha insett att han inte kan detta än, och har sen dess hållit oss i ena handen när han går. Det går inte så fort men det är så han vill ha det. :)

Något som däremot går jättefort är när han springer fram och tillbaka i lägenheten med gåbilen. Han skrattar och låter, och tycker verkligen att det är jätteroligt! :)

Även om det faktiskt var jätteroligt att han tyckte om och vågade släppa taget helt, så är det ju lite för tidigt för honom. Han kan inte stå stilla och parera ännu, och inte ställa sig upp från sittande. Han går inte ens särskilt jättefort efter möblerna. Så det var tur att han insåg att han inte är redo, annars hade vi ju varit tvungna att gå ett steg bakom och vara beredd heela tiden, eftersom han kunnat släppa taget varsomhelst och närsomhelst! 

Men visar det sig ändå att han vill fortsätta släppa taget så kan vi ju inte hålla tillbaka honom, då får vi träna träna träna. Hugo har redan en speciell personlig tränare för detta (bästaste Annelie!!) så vi är beredda! ;)

Nu går det alldeles för fort. Kan det vara så att Hugo är liite för modig för sitt eget bästa? ;P

Han är, bokstavligen, så rund under fötterna att man knappt kan tro att han kan gå när han håller oss i händerna. Men jo, här gås det hela tiden. Han ska gå och gå och gå, och det går rätt så fort även om det ser knackligt ut.

Förra veckan började han även släppa ena handen när han höll oss i händerna eller när han stog vid bordet, och ville gå så. Eller så försöker han sätta sig lite fint, men än blir det oftast en liten duns. 

Men alltså, största chocken kom ju idag. Idag har han släppt BÅDA händerna. Så fort han tycker att han har balansen så släpper han taget om våra händer och vill stå själv. Ingen fegis här inte. Och efter några försök så släppte han, behöll balansen - och gick ett steg! Men alltså va? Första steget - noterat!

Nu kommer det nog ta ett tag innan han tar FLERA steg, men alltså.. jag är fortfarande i chock. Så vinglig som han känns så trodde jag detta var månader bort. Men han verkar ha fått självförtroende. Han tyckte det var skitkul. :)

Jag gillar inte att skryta men jag är bara så chockad eftersom han tagit tid på sig med allt annat förut. Men nu har han blivit så modig på bara några dagar. Men det är ju så det är: Först händer inget, sen händer allt. hihi, lillgosen min!