Ja, nu är Hugo stor minsann. Stor och stark. ;)

Vi har redan bytt upp oss en blöjstorlek, och kläderna i storlek 50 börjar äntligen att passa. :) Han har även visat prov på styrkan i nacke och ben. Så dukti' så! :D

Vi var på BVC idag, och där visade det sig att han väger över 4kg nu. Herrejösses!

Hugo är sjukis, men börjar bli frisk. Tror jag? Jobbigt iaf, att man ska behöva vara sjuk när man är så liten. Stackars plutten min. :(

Ikväll är han dessutom väldigt ledsen, har ont i magen. Usch usch. Hoppas det går över snart. 

Jag har fått frågan om min egen vikt före/efter förlossning,

samt om jag har magbilder som visar detta. Hmm, vi ska se vad jag rotat fram..

bild 1 är tagen på förlossningsdagen, bild 2 är tagen exakt två veckor senare

Som ni ser så fick jag inte en enda bristning på magen. Ja, tur man slapp NÅNTING..

Angående vikten så är det väl inte så mycket att skylta med heller:

> 30 augusti (förlossningsdagen) vägde jag nästan 77kg

> Ett par dagar senare var jag nere på startvikten (under 70kg)

> 8 september vägde jag 67,8kg

> 11 september 67,1kg

> 22 september 66,2kg

Sen dess har jag gått upp lite igen, och ligger nu runt 67,5kg.

Förra onsdagen, efter BVC, var vi på första föräldragruppsträffen efter att alla bebisar kommit. :) Som jag uppfattade det så hade vi nog den bästa upplevelsen och förlossningen av alla. En hade haft värkar i fem dygn, en annan hade behövt använda både sugklocka och tång, samt havandeskapsförgiftning hit och otrevlig personal dit m.m Ja usch. Jag hade det bra jag..!

Hur vi i framtiden ska få alla bebisar att synka under träffarna vet jag inte, men det blir iaf roligt att se hur alla utvecklas. Hugo vägde i onsdags 3780g medan grannen Artur, knappt 2 veckor äldre, redan vägde 5,1kg. Det skiljer en del.. ;)

I helgen tog vi bilen ner till Mannens mamma i hälsingland. Hugos första bilresa, och även första familjesemestern kan man väl säga. Hugo trivdes jättemycket med farmor, och det gick verkligen jättebra att åka långt och bo på hotell. Och givetvis är JAG nöjd över att ha fått hotellfrukost. Love it! :)

Jag var lite orolig innan, att det kanske skulle bli jobbigt. Men allt gick perfekt.

I natt var det däremot allt annat än perfekt! Övernattning på sjukhuset blev följden av att Hugo fått andningsproblem ca 02:00 på natten. Jag vaknade av att han lät i samband med att han kräktes lite. Men tydligen hade han kvar slem i halsen och fick svårt att andas. Till slut blev det väldigt jobbigt för honom, och han började blekna i ansiktet. Jag ringde 112 medans Gunnar försökte hålla upp honom så att han kunde få luft. Men det tycktes ändå bli värre. Endast två minuter efter att ha blivit larmad kom ambulansen, men som tur var så släppte det då för Hugo och han var på bättringsvägen redan när ambulansmännen började kika på honom. Vi tog ändå med honom till akuten så att barnläkaren fick kolla på honom. Allt såg då bra ut och vi fick åka hem om vi ville - för att sedan komma tillbaka nästa morgon. Men jag var fortfarande uppskakad så jag sa att jag inte ville åka hem (för tänk om jag somnade ifrån honom och det hände igen medans han fortfarande var så slemmig i halsen?), så vi fick sova över på sjukhusets barnavdelning.

     Jag vet inte om det var instinktivt att jag vaknade precis då han kräktes, men en jäkla tur var det om inte annat! Idag har jag mått jättedåligt och haft jobbiga tankar; "Tänk om jag inte hade vaknat?" osv. Jag kan inte tänka mig livet utan Hugo. Han kom ju nyss, och måste stanna här - han är menad för oss! Puss älskling.

Plutten är redan tre veckor, och mitt bloggande har fortfarande inte kommit igång. :/

Hugo har iaf i helgen hunnit med sina första innebandymatcher. Han sov iofs mesta tiden, och vagnen stod inte ens inne i själva hallen så han såg ju ingenting. Kunde lika gärna ha legat i vagn hemma liksom. :) Men han var där och han hörde skriken, och då räknas det! ;)

Dessutom ska han i helgen få åka på sin första långa bilresa. Han ska träffa sin farmor och sin farmors far. Vi ska ner till Ljusne, 32mil bort. Lite ångest har jag inför den långa sträckan (vet inte varför?), men är samtidigt glad och nyfiken på hur det kommer att gå. Så det kommer bli spännande.

Imorn ska vi till BVC för "väg & mät". Sist hade Hugo (17dagar gammal) kommit upp i 3480g vilket är ett bra uppskjut från födelsevikten på 2910g. Till imorn (22dagar gammal) kanske det inte har hänt så jättemycket, men han är väldigt glupsk så man vet aldrig.. ;)

Vi har blivit riktigt bortskämda såhär i början med en snäll son. Men jag klagar inte. Vi passar på att njuta. Lugnet före stormen gissar jag.. Han äter sällan, både på dagen och nattetid, vilket gör att vi får sova rätt okej ändå. Han har ju dock en period på några timmar per dag (vakentiden) då han ätit, blivit bytt på, blir buren och pratas med - och ändå är kinkig. Men eftersom jag vet hur glupskt han äter så vet jag också att om jag ger han bröstet så blir det kaskader efteråt och det vill vi ju gärna slippa. Därför funderar jag allvarligt på att prata napp med BVC-sköterskan imorn. Jag har hela tiden sagt att jag vill undvika napp så länge som möjligt, men man kan ju inte planera vilket barn man får. För hans egen skull skulle nog napp vara bra just denna korta stund på dygnet, så att han inte äter ihjäl sig. Vemodigt... men ja, jag ska ta upp det på BVC iaf.

Det skulle ta lång tid (och säkert krävas flera omskrivningar) för att få till en bra förlossningsberättelse av den längre varianten. Så detta är vad ni får:

Allt hände iaf på en och samma dag; tisdagen den 30 augusti. 

Förvärkar hade jag haft under flera veckor, men denna tisdagen kändes de lite annorlunda än vanligt då vi var på affären för att köpa mattor. (Orsaken att jag nämner mattorna är att dessa var våran "final touch" av lägenhetsrenoveringen, som vi då alltså PRECIS hann klart med innan Hugo kom - skönt!)

Ca 10:00 hade jag oigenkännliga värkar på affärn. Men tänkte inte mer på det.

11:00 kom syster på lunch.

11:15 började Mannen klocka värkarna, eftersom jag berättat att oj vad ofta de kom helt plötsligt. Och ja, det stämde: 3-4min mellan dem. Satt och åt och skrattade åt värkarna. De gjorde ju inte ont, "men visst fan borde det vara nåt på g nu när de kommer SÅHÄR tätt?" tyckte vi..

13:30 hade vi tid hos specialistmödravården för tillväxtkontroll, men gissade på att vi eventuellt kunde bli kvar så vi tog med oss BB-väskan.

Japp, eftersom värkarna varit så täta senaste 2 timmarna så blev vi 14:00 uppskickade till förlossningen för undersökning där istället.

14:30 blev jag inlagd på förlossningsrummet, 4cm öppen.

Redan 15:00 fick jag hårda värkar, och utan nån vila imellan(!)

16:30 var jag 6cm öppen. Dom tog vattnet. Värkarna blev ännu hårdare, och det började kännas olidligt med tanke på bristen på vila.

Så 16:40 satte man dropp inför ryggbedövning. Barnmorskan försökte skynda på läkaren eftersom mina värkar var så otroligt starka (själv klagade jag inte, för jag visste ju inte om detta var normalt eller inte), men det tog sin tid innan han kom. 17:10 sattes till slut ryggbedövningen.

Men 17:15 var jag fullt öppen(!) så ryggbedövningen hade aldrig behövt sättas.

Ca 17:30 började krystvärkarna (tydligen? så fråga mig inte vad jag gjorde en hel kvart därinnan!?)

18:07 föddes Hugo.

Jag skulle gissa att detta var en riktigt bra variant av en förlossning.

Snabb men utan varken klipp eller tång. Ett litet stygn var allt.

Iofs, känslomässigt gick det kanske lite för fort. Jag tror inte vi riktigt hann uppfatta att det var igång förrän det var över. Och javisst, det hade ju varit skönt med vila mellan värkarna, som under en normallång förlossning.. Men näe, jag kommer nog att minnas min förlossning som näst intill drömlik.

Men det var ju såklart för bra för att vara sant. En påföljande blodförlust gjorde att första tiden som familj inte blev riktigt så mysig som man kanske förväntar sig..

("efter förlossningen" kan jag skriva om i ett annat inlägg ifall någon är intresserad)

Oj, dagarna försvinner fort.

Idag är Hugo två veckor och har redan hunnit med massor:

bl.a första shoppingturen (med farbror Lasse och Sindy), första innebandyträningen, första "hela familjen Karlsson"-kalaset och första besöket på biblioteket (hämtade ut Barnens första bok).

Ja det finns mycket att ta in när man är så liten. Lustigt nog har han dock sovit sig igenom allt så vi får nog fortsätta gå på innebandy, kalas och till biblioteket. ;)

Även just nu sover han, och jag försöker skriva detta inlägg. Men det har tagit sin lilla tid, för jag måste efter varannat ord stanna upp och kolla på honom en stund. Han e så go, min lilla godis! :)

Idag är Hugo en vecka gammal.

Allt är nytt och ovant. Ändå känns det delvis naturligt.

Precis som jag trodde så har jag dock ingen aning om nånting,

hur tar man hand om en liten bebis liksom? :)

Tills blodvärdet om några veckor är uppe på det normala igen så lär jag väl känna mig rätt slut i både kropp och själ, men nu har jag ialla fall landat. Tror jag?

Jag har turen att dela detta med världens bästa man, som är helt underbar - särskilt mot Hugo - och han verkar så lugn och trygg i allt han gör. Honom hade jag inte velat vara utan. ;) Och klyschigt sagt: Jag älskar min nya egna lilla familj!

Förlossningsberättelse lär som sagt dyka upp framöver. Den bör inte ta så lång tid att skriva, men jag är kungen av detaljer så jag är inte så säker. ;P

Knappt 7 timmar tog det iaf från regelbundna värkar till födsel (den aktiva fasen).

Ja, fast enligt mig är siffrorna idag bara 39+5.

Men båda alternativen är nu skit samma, för min lille plutt har redan kommit!!

Hugo Alexander Palm, 49cm lång och 2910g tung, kom tisdag 30 augusti 2011. 

En riktig gos! :)

Vi lyckades pricka en dag som ingen hade gissat - det kändes som tur för mig det.

Nu slipper jag ju tänka ut present till rätt datumgissare, hehe ;P

Vi kom hem från BB först igår, så det är fortfarande lite rörigt i min hjärna.

Bloggar därför inte mer just nu, men det kommer förhoppningsvis ett inlägg om förlossningen så fort jag orkar.