"Åååh, när ska det sluta göra ont i hjärtat?" vill jag fråga, men jag vet redan att svaret inte är det jag vill ha. Saknaden blir bara större och större, och det kommer att dröja innan det går åt andra hållet. Idag är värre än alla dagar hittills, allt jag tänker på är att jag vill ha min lilla bebis tillbaka. 

- Mamma saknar dig! Min lilla fjäril, varför flög du iväg?

Konstigt nog får man just nu mer gjort än vanligt, men det är väl för att slippa sitta och deppa ihop totalt över allt tråkigt. Jag har bland annat börjat ta tag i vissa saker som jag lääänge gått och dragit på, och som egentligen inte behöver ta särskilt lång tid - men när jag väl börjat med något kan jag sitta alldeles för länge och det har jag inte orkat. Bland annat har vi massor av bilder på datorn och på kameran som ska framkallas och sparas som backup, bebiskläder som skulle sorteras och som nu ska ner till förrådet tills nästa lilla bebis vill dyka upp. ;) 

Jag tog mig tillochmed lite tid att dra bort ludd från gamla kardborrband, ja så roligt man kan ha va? Och vilken j*vla skillnad det blev, haha!

 
(för övrigt inte JAG som orsakat all den där skiten, men skäms ändå för att det suttit där tills nu. BLÄ!)

När Hugo fick tråkigt så hämtade han några av sina fordon och hade möte på bordet, hihi. Han ställde upp dom så roligt mot varann att jag var tvungen att ta kort.. :)

Mitt liv är trasigt. Den bit som skulle gjort oss till en familj på fyra fattas.

Jag har haft äran att föda två fina barn, men ett av dem fick inte stanna hos mig.

Min lilla fjäril flög iväg innan vi hann träffas, men jag fick se honom. Så fin han var.

Nu lever man i en bubbla. Vissa saker gör man per automatik, andra saker gör man inte alls.

Man ler och man gråter, men man känner inte skillnaden. Från och med nu tar man ett steg i taget.

Det är tur vi har Hugo, vår fina älskling, som påminner oss om livet.

Orsaken till att bloggen blivit åsidosatt är ingen annan än att februari varit en enda stor sjukdom.

Första veckorna hade Hugo feber och hemsk slemhosta både dagar och nätter, var till doktorn som skrev ut medicin (som tydligen skulle vara mycket bättre än de receptfria) och någon dag senare var han bra. Då fick JAG istället skiten, och hade jobbiga vakna nätter. Min hosta gick över till influensa, som sedan gick över till bihåleinflammation. När det värsta var över så var det Hugos tur igen, denna gång magsjuka. En natts kräkande, sedan någon dag med ett antal blöjor som inte var så mysiga. Var för övrigt pigg och busig som vanligt, men fick ju inte vara på dagis resten av veckan då. Mitt uppi allt har även pappan i huset varit dålig lite här och där. Ja, och sen var vi helt plötsligt inne i mars... :/

Apropå februari så kan jag också nämna att vi efter Hugos hostperiod i mitten av februari valt att sluta ge honom välling när han varje morgon vaknar så himla tidigt. Anledningen till att vi hittills gett honom välling är ju för att han då oftast lyckats sova vidare nån timme, vilket är viktigt för hela familjen. Men vällingen blev till slut ingen garanti för att han skulle somna om, och därför känns det som ett bra tillfälle att sluta med den då den ändå ska bort förr eller senare.

Vi fick faktiskt genast bra resultat. När Hugo nu vaknat runt fem så har vi gått in och gett nappen, lagt honom ner och sagt att det inte är dags att kliva upp än. Oftast har han då bara lagt sig ner och somnat om på en gång, eller så har man hört honom en stund efter att man gått ut - men inget grinande eller ropande på mamma eller pappa, och till slut har det blivit tyst. Ibland har man varit tvungen att stanna tills han somnat om igen för att han blir galen när man går ut, och eftersom det kan ta en stund så har man hellre lagt sig och somnat bredvid hans säng istället för att vänta på att kunna få gå till sin egen - man är ju trots allt ganska trött så tidigt på morgonen.

Han har faktiskt vissa dagar lyckats låta bli att vakna så tidigt, utan istället sovit nån timme till. Och det är stooor skillnad mellan 05:00 och 06:00 vill jag lova! Men det senare är än så länge bara trevliga undantag - att somna om alldeles själv är inte så lätt (än). Särskilt när varje morgon sett ut sådär i typ ett år.. Hoppas han är redo att tycka som mamma och pappa nu. ;)

Hugo har förresten senaste dagarna velat somna med oss i rummet även på kvällarna, för så fort vi gått ut har han blivit ledsen. Jag har då valt att lägga mig på golvet bredvid sängen (dels för att det är jobbigt att bara stå, och dels för att jag inte kan sitta på golvet pga foglossning) och rolig som man är så har man då lyckats somna där och då, haha. Vaknat 30minuter senare, stel och smidig som ett kylskåp. :) Ikväll gick det dock bra att gå ut ifrån rummet på en gång, och än har han inte misstyckt. Duktig kille.

Apropå duktig kille så berättade Mannen att det gick väldigt bra att lämna Hugo på förskolan idag. I vanliga fall brukar han bli ledsen precis när pappa går men imorse vinkade han, sa hej då och gick sin väg. Duktigt gjort, men pappa hade nog hellre velat ha en reaktion på att han gick haha.

Oj, det där var en massa information på en gång. Och inte var det särskilt intressant för er heller. Men nu har jag åtminstone kommit igång med bloggandet igen. Alltid nåt! ;)

Tar paus i pluggandet och lägger upp två magbilder med två månaders mellanrum.

Ja nu är det snart bara 15 veckor kvar av denna graviditet som hittills gått rätt så fort faktiskt, tycker jag.

Och det bästa av allt är att jag (ännu) inte LIDER av foglossningen, wiihoooo!