Idag fyller min älskling år, (älskar honom mest på jorden!)

och i present fick han en pappabok som jag hoppas ska vara lite rolig.

Jag har fått så konstigt starka känslor senaste veckan. Är jag glad så kan jag börja grina av glädje, och ibland blir jag alldeles uppihej och vet inte vart jag ska ta vägen av lycka. Jag kan även helt plötsligt komma på något att bli orolig över och sen inte kunna släppa det på hela dan, t.ex. att det inte är nåt i magen eller att det inte lever, att jag kommer tycka mitt barn är förskräckligt fult, att Mannen ska råka ut för nån olycka när jag inte är med, att vi hinner få barn innan jag hunnit köpa allt som är viktigt. Alltså allt från vad jag gissar är vanliga oroligheter till riktigt konstiga funderingar. Skumt, och otroligt utmattande!

Pga mitt dåliga tålamod ska jag imorn ringa barnmorskan och fråga om hon kan lyssna efter hjärtljud med sån där doppler. Det är egentligen inte långt kvar till ultraljud, men jag har varit orolig ett tag nu så kanske kan hon offra lite tid på det. Har även andra grejer att ta upp (domningen i handen t.ex.) så hon får hursomhelst tvingas boka in mig.

vecka 17

graviditetssymptom: uppsvälld mage, ont pga växande livmoder, lite illamående, finnar, foglossning, lite halsbränna (känt av lite nån gång bara, men lär ju säkert bli värre sen), och så vänsterhanden som är avdomnad när jag vaknar

vikt: vet ej (fortfarande), men lär ju ha gått upp nåt kg

särskilda graviditetshändelser: tyckte faktiskt jag kände lite "fisksprattel" (nån sekund bara) från livmodern, men är inte säker så daterar det inte

motion/träning: inget alls denna vecka :O

Nej nu orkar jag inte klaga mer! Vill inte bli den personen.

Kom an, du satans foglossning, en garde - Men känn dig besegrad om ett halvår!!

Fick en släng av dåligt tålamod eftersom ultraljudskallelsen inte kommit än. Så jag tog saken i egna händer och ringde dit personligen, och fick höra att kallelsen skulle komma vilken dag som helst. Då bad jag om att få veta direkt i luren vilket datum jag fått. Tyvärr är det dock ett par veckor dit. Försökte ändra till redan nästa vecka för jag har haft väldigt ont i magen, men oj så viktigt det är att det sker under rätt antal dagar. :S Endast några dagar lyckades jag kapa väntetiden med.

Så jag får väl försöka skaffa mig ett bättre tålamod så länge.. :(

Jag är varken sugen på glass, chips, choklad eller annat godis nu för tiden. Inte heller kladdkaka, bullar eller annat fika intresserar mig. Blev sugen på popcorn förra veckan, men vi har ingen micro så det var ingen mening att fortsätta tänka på det.

Men bra va?? Skitbra ju! Fast det känns lite konstigt att inte ha nåt gott att äta när det blir helg och man ser på film och myser. Ikväll är jag dessutom hemma själv, så godiset hade varit mitt enda sällskap. haha.

Nu vet jag! Lite frysta bär och yoghurt i mixern får bli mitt fredagsgodis. Och så lite vänner på dvd . Yes! ;)

Är nu mitt i vecka 17 och har "snart" gått halva tiden. Än är det lååångt kvar..

Jag har inte direkt haft en bra första halva av graviditeten. Snarare tvärtom.

Började ju med flera veckors illamående samt enorm trötthet, vilket innebar noll aptit och noll energi. Men jag tänkte att så fort jag kan äta vanligt igen och energin kommer tillbaka så ska jag träna! Jag ska träna så mycket jag bara kan för att allt ska gå lättare framöver, både under och efter graviditet samt förlossning. Och då ingick även att slippa få foglossning. Ja, dum som jag var så trodde jag att ju bättre tränad man är desto mindre problem får man. Men när jag för ett par veckor sedan helt plötsligt fick ont i blygdbenet så började jag läsa på och höra mig för, och det visade ju sig att man kan ha tränat på elitnivå och ändå få jätteproblem - även om man gått ner en nivå eller flera. Foglossning är alltså inget man kan förhindra. Och fortsätter man att träna så kan det sitta kvar även efter förlossning vilket innebär långsammare återhämtning och längre tid tills man får börja träna igen. Och DET låter inte som nåt JAG vill hamna i! Därför ska jag nu sluta med allt som kan förvärra foglossningen, och hoppas innerligt att det inte redan gett bestående men! Annars är jag säker på att jag tyvärr kommer att bli deprimerad. Jag försöker att tänka positivt och att jag gärna ger upp tränandet NU för vad vi kommer att få i september, för självklart är det värt det! Men jag klarar inte av att ge upp träning EFTERÅT. Kommer jag att behöva vänta ett halvår efter förlossning innan jag kan börja träna igen så kommer jag att hinna bli väldigt deprimerad. Spelar ingen roll att jag just blivit lyckligast i världen om jag inte kan göra annat än att bara sitta stilla och glo. Det är en sak att inte ORKA komma igång, men att inte KUNNA ska inte finnas på tapeten! Är livrädd för att jag slutar träna helt om jag inte kommer igång första halvåret. :S

Så nej, nu är det slut på allt som heter röra sig i onödan! Hemskt, men viktigt!

Jag trodde att jag kunde få slippa foglossningen när jag inte motionerar alls, men icke! Jobbade idag, vilket har inneburit ca 7 timmars stående och gående (mest i trappor tyvärr) - och självklart har jag nu jätteont i blygdbenet! Hade jag tänkt på detta (att man INTE ska gå i trappor!!) så hade jag ju stannat hemma. Eller åtminstone gjort ett stillasittande jobb hela dagen. Men jag glömde bort detta, och skulle ju såklart vara överallt och kolla så att alla andra gjorde sitt jobb. Det var tydligen viktigare än att ta hand om sig själv.. Så nu är jag less! Efter att ha kommit hem har jag fått skitont! Gissar att det är lika ont imorn, om inte värre. Och säkert nästa dag också. :'(

Från och med nu ska jag alltid överdriva med säkerheten när jag gör saker (t.ex. går i trappor) även om jag inte får ont av det. För jag kan ju få ont efteråt. Som idag. Det må vara löjligt, men jag vill inte få bestående men av detta bara för att jag tyckt att det ser löjligt ut att gå i trappor som om man vore ett barn (dvs att kliva upp med båda fötterna på ett trappsteg i taget). 

vecka 16

graviditetssymptom: uppsvälld mage, ont i livmodern, foglossning, domnad vänsterhand (jag KAN ha karpaltunnelsyndrom, vilket är vanligt att få som gravid) 

vikt: ? (har nog passerat 70kg nu, men har ingen egen våg så jag vet inte)

särskilda graviditetshändelser: -

motion/träning: två lugnare innebandyträningar, har inte kunnat göra mer :(

Livmodern spänner och bäckenfogarna ilar. :'(

Blir ju inte heller bättre av att man först springer omkring på innebandyplan och sedan skuttar över sargen utan att tänka på att bäckenet är mjukare än vanligt. AJ! Usch, varför var Gud tvungen att ge Eva detta straff? Äh, det är nog värt det.. ;)

Men imorn ska jag tvinga barnmorskan att ge mig remiss till sjukgymnast,

och så ska jag fråga vart min kallelse till ultraljudet tagit vägen. Orkar snart inte vänta längre på att få veta om det är nåt där inne eller inte!!

Jag är rädd att jag kommer bli deprimerad över det här med att inte verka kunna träna mer, för jag kan inte komma på några motionsalternativ till att promenera eller cykla!(?) Promenaderna gör ju redan ont, så ska prova cykeln på gymmet imorn. Men får jag ont av den så vetti fan..!? Simma vågar jag inte göra eftersom det är blygdbenet jag har ont i, och när man simmar gör man ju stora bentag. :S

Blä! Vill inte bli stillasittande hela våren och sommaren! Depp!!!

vecka 15

graviditetssymptom: trötthet, uppsvälld mage, torr hud, molvärk i livmodern, flytningar, och så veckans nya: foglossning (om smärtan i blygdbenet nu hör till det)

vikt: ? (fortfarande under 70 iaf, gissar jag)

särskilda graviditetshändelser: -

motion/träning: två innebandyträningar och en promenad

Var hem och spelade kort med mamma ikväll. Fast det blev visst mer bebisprat än spelande, hihi. :) Svängde sen förbi hos syster och där blev det lite mer bebisprat. Vi pratade bl.a vagga, och jag kom på att det skulle ju bli dyrt att snickra en själv. Jag kan ju faktiskt försöka hitta nån billig på blocket istället. Behöver den målas eller nåt så kan jag väl göra det då. Men jag skulle aldrig köpa en ny för 1500kr eller vad dom nu kostar. Nej då får de va!

Jag har börjat känna en sak som jag inte vet om det har med graviditeten att göra eller inte. Nästan varje dag vaknar jag med en domnad vänsterhand. Vilken sida jag än legat på så känns det som att handen legat i kläm och har sockerdricka i sig. Berättade det för barnmorskan, och hon sa att detta är vanligt under graviditeten men isåfall mycket längre fram. Så hon trodde i mitt fall att det INTE hade med graviditeten att göra. Återigen får jag då känslan av att jag kan vara en månad längre fram än vad jag sagt. Det har varit flera saker som tytt på det tidigare också, fast samtidigt borde jag isf ha blivit "tjock" nu, så näe. Men jag skulle inte bli ledsen om det visar sig på ultraljudet att jag gått över halva tiden redan. ;)

Efter veckans enda(!) promenad så har jag blivit lite låg. Nej, väldigt låg. Ledsen och arg. Jag hatar att jag får ont redan efter 30minuters promenad i lagom takt! Hur kommer det då att se ut resten av graviditeten? Måste jag ta 10minuters-promenader? Kommer jag att kunna röra mig ALLS? Hade jag varit en person som annars aldrig tränar så hade jag ju säkert accepterat smärtan och bara kunnat ta det lugnt (även om det är bra för ALLA gravida att röra på sig). Men för en aktiv person - som mår dåligt av att inte få träna - så är ju detta en jävla mardröm! Jag MÅSTE ju lyssna på min kropp nu, och ta det lugnt när nånting säger ifrån. Jag kan inte bara köra på som jag gjort när jag t.ex varit skadad. Jag måste ta ett steg tillbaka, eventuellt hitta något annat sätt att träna på. Annars är det korta, långsamma promenader som gäller. Fy fan säger jag bara! Mår riktigt jävla dåligt pga detta bakslag just nu. Helvetes jävla fan!

Härligt med helg, kan man tycka..

Imorn följer jag med på en tripp till Sundsvall och glor på innebandy. Skoj skoj!

Är ju inne i vecka 15 och har hittills kunnat träna som vanligt, fast blir lite fortare trött så jag vilar lite längre stunder t.ex mellan innebandyövningarna. Men jag har nyligen börjat känna något som jag inte vet vad det är. (Och jämfört med min tidigare smärta i ryggen/rumpan så är det nog denna gång hellre foglossning.)

Senaste veckan har jag nämligen fått ont i blygdbenet när jag motionerat. Först kände jag att jag fick ont Efter en promenad, men de två senaste gångerna har jag fått ont under själva promenaden. Jag har kunnat fortsätta gå, kanske saktat ner lite, men det känns som att jag fått en smäll eller nåt, hehe. Kan inte förklara. Och under en innebandyträning fick jag ont när jag gjorde en för snabb vändning och höften och neråt inte riktigt hann med överkroppen.

Jag har ju lärt mig att bäckenets fogar mjukas upp under graviditeten och då kan man få ont i både det ena och det andra, ifrån korsrygg till blygdben, men jag hade hoppats på att detta skulle komma MYCKET senare. Jag vill ju kunna träna!! Efter nästa vecka är ju innebandyn slut, så då slipper kroppen iaf påfrestningar av de hastiga vändningarna och löpningarna resten av graviditeten. Men jogga vill jag ju gärna kunna göra ett tag till, och promenera vill jag ABSOLUT kunna göra hela sommarn minst! Jag har ju visserligen en cykel, men jag lär väl inte våga cykla när magen börjar förstöra balansen för mig. (Är ju så jävla dålig på att cykla!)

Nej usch för att ha ont. Nu, två timmar efter kvällens promenad har jag fortfarande ont i blygdbenet, och man undrar ju om man gör det värre av att fortsätta röra på sig eller om träning förebygger detta i längden? Vägrar ju träningsförbud!

vecka 14

graviditetssymptom: enorm trötthet, huvudvärk, torr hud, magont (växande livmoder), finnar (fler än vanligt alltså)

vikt: 68kg (plus nåt hekto)

särskilda graviditetshändelser: -

tankar och funderingar: Känner varje vecka att dessa är lite för personliga för att skriva här, så nu tar jag bort denna rubrik och ersätter med "träning" istället!

motion/träning: måndag promenad med Mannen, tisdag innebandyträning, onsdag promenad/jogg-intervaller, torsdag promenad + lite innebandy, söndag promenad.

Snart inne i vecka 15, men tröttheten verkar inte ge med sig än. Orkar nästan ingenting, sover hur mycket som helst och är bara pigg en liten stund i taget!

Men annars är allt bara bra. :)

Shit, måste man kanske snart börja kolla på de stora inköpen inför i höst? Har ju hellre råd om man sprider ut allt menar jag. Fast vi har ju faktiskt både vagn och spjälsäng m.m inom familjen, men tänk om dessa inte är till låns? Kanske bestämmer sig storasyster (nån av dom) att det ska skaffas barn nu igen, och då går jag nog inte före i kön. Nä då får jag nog banne mig köpa mina egna jävla grejer! ;)

Kanske en emmaljunga edge duo combi som barnvagn?

(Vafan vet jag, finns ju miljOOOOOOner barnvagnar att välja bland! herregud..)

Och en bilbarnstol måste man ju ha.

Sen såg jag en jättesöt (dyr!) grej på nätet, men tänker inte köpa sån:

Är en vagga svår att snickra ihop själv? Kanske en viss svåger vet nåt om det.. ;)

Nu ska vi åka och vara lite sociala.