I mitt förra inlägg berättade jag ju om hur passiv jag lär vara närmsta veckorna. Faktum var, att jag redan nästa dag kände mig lite bättre i kroppen (och har känts allt bättre sedan dess). Men såklart skulle jag då få ett nytt problem; mjölkstockning. Orutinerat att få det efter bara en vecka!! Aja, hur som helst var det ett jobbigt första dygn då jag bara mådde skit, men som tur var blev det snabbt bättre och nu är det i princip borta.

Natten till igår dök istället ett annat problem upp. Eller alltså, ett problem som jag inte vet om det är riktigt ett problem ännu. För det kan (förhoppningsvis!) ha varit tillfälligt. Ebba vägrade somna efter kvällsamningen och var otröstlig hela natten. Det enda jag visste jag kunde göra för att hon inte skulle hålla alla andra vakna, var att låta henne amma varje gång hon började skrika. Såklart blev det ju bara sämre av det, för då fick hon även ont i magen, kräktes och skrek av Den orsaken också. Imellanåt försökte jag massera magen på henne, och jag gick runt och försöka rapa henne m.m Men inget verkade hjälpa alls. Stackarn fortsatte vara otröstlig även större del av morgon, förmiddag och eftermiddag, tills hon till slut somnade i babyskyddet när vi skulle hälsa på min syster på kvällen. Sedan dess har hon varit "som vanligt" igen; sovit bra, ätit med jämna mellanrum och varit nöjd.

Jag hoppas det bara var något tillfälligt, jag är alldeles för trött för kolik. Det är ju inte så vanligt såhär tidigt, brukar komma när barnet är 6-8veckor. Men man vet aldrig, därför håller jag tummarna..!

En vecka har nu gått sedan vi blev fyra i familjen, och än så länge är vi i det där stadiet då vi mest känner oss för, försöker hitta varann. Hugo har haft ett humör vi inte riktigt känner igen men förstår. Mot lillasyster är han väldigt snäll och go, han verkar tycka om henne jättemycket.

Trots snabb förlossning så hinner ju kroppen ta ut sig, vilket ju innebär att man blir ganska passiv dagarna efteråt. Men jag fick även vissa andra besvär efter förlossningen som gjort mig som lamslagen imellanåt. Svårt att ligga, ont att sitta, och går jag för många steg i taget så får jag ångra det resten av dagen. Med andra ord lär jag antagligen vara passiv några extra veckor framöver..

Apropå kropp och återhämtning så har jag inga gravidkilon att bli av med eftersom jag bara gick upp 4kg under graviditeten. De försvann i princip när Ebba kom ut. Såhär en vecka efter förlossning väger jag 2kg mindre än när jag blev gravid. (Däremot vägde jag för mycket redan innan graviditeten, så fler kilon ska bort. Senare. Och så ska jag försöka tighta till mig lite. Nån gång.) 

Och här är magen på förlossningsdagen (v37+1) samt en vecka senare:

För Ebba verkar det ha börjat rätt så bra. Hon visste på en gång hur man ammar, men orkade visserligen inte mer än ett par minuter i början. Kanske inte så konstigt då hon är född redan i vecka 37+1. Men på femte dagen var stunderna plötsligt både längre och mer intensiva, och hon hade gått upp bra på bara någon dag. Så nu funkar amningen helt okej. Hon sover typ hela dagarna (förutom amning), så istället är det nattens amningstillfällen som blir långdragna - men jag bör väl inte klaga eftersom det just nu bara är 2gånger per natt. :)

Eftersom Jag är så ofärdig så får Mannen dra ett tyngre lass. Jag är så tacksam över det, men hoppas jag kan komma på benen så fort som möjligt så att han får vila mer. - Jag älskar dig!

Ja, det blev visst som jag misstänkte i mitt förra inlägg. Gissade dagar låg nära, men inte nära nog. 

Lilla fröken i magen ville inte vänta längre.

Ebba Linnéa Palm, 48cm lång och 3270g tung, kom torsdag 19 juni 2014.

Förlossningen var i princip ett långt skrik från min sida. Jag var verkligen inte redo att föda just där och då, efter flera veckor av jobbiga förvärkar och därmed brist på sömn. Och just den dagen var jag tröttare än nånsin. Så kroppen ville liksom inte. Ändå var det precis vad JAG ville.

Jag kom in till förlossningen torsdag morgon för att få hjälp med sömnen, blev hemskickad runt lunch med förklaringen att jag får stå ut med förvärkarna. Men dom gjorde en hinnsvepning så att det förhoppningsvis kanske kunde komma igång nåt under helgen, men det tvivlade dom tydligen på just då.. 

Jag hade knappt kommit hem (typ 5 minuter) förrän jag kände att nåt hänt. Hemma satt jag sen och kände oregelbundna värkar bli ondare och ondare. Ringde in redan klockan 13:00 och sa precis så, att jag tror det redan händer nåt. Klockan 15:45 ringde jag igen och sa att nu kommer vi in. Två timmar senare var lilltjejen ute.

Nu mår jag bäst i världen! (förutom mellan benen HAHA, hoppas det inte var för magstarkt..)

Fyra nya gissningar har kommit in, vad kul att ni vill vara med och tippa!! :)

Såhär ser då listan ut efter uppdatering:

Dock börjar jag tro att vi alla kommer att ha fel.. ;)

Ååh så roligt att ni vågar gissa!! Jag tycker ju sånt här är jätteroligt, så tack för era gissningar! Spännande är det ju också eftersom man inte har den minsta aning om när det kan hända. :) Jag lägger upp dem på listan så att man kan se dom i rätt datumföljd:

Nu lägger jag upp en "Gissa födelsedag!"-tråd här, precis som inför Hugos födelse, bara för att se om det finns NÅGON som vågar gissa på förlossningsdatum!? Men först vill jag nog berätta utgångsläget:

Jag fick ju redan tidigt i graviditeten starka sammandragningar som ibland fått mig att undra om det kanske kommer en tidig bebis? Men de har ju alltid såklart klingat av..

Lite extra intressant blev det dock natten 29-30 maj. Sent på torsdagskvällen fick jag nämligen magsjuka. Slutade dock må dåligt av det redan några timmar senare, men då hade livmodern redan blivit uppretad och jag hade ont och åkte in på förlossningen ca 03 på natten. Det konstaterades under kommande timmar att livmodertappen börjat mjukna och förkortats och att jag öppnat mig 3-4cm. Det är tydligen vanligt för omföderskor att öppna sig flera veckor innan förlossning, men pga magsjukan trodde man att en förlossning redan börjat triggats igång och att det skulle bli bebis innan juni. Som ni märker hade man fel. :)

Men när jag åkte hem hade jag ändå fått höra att den här bebisen är nog inte mer än en vecka bort. Det har nu gått TVÅ veckor - fel igen med andra ord... Men sammandragningarna har varit värre dessa två veckor så ja, det kan hända vilken dag som helst frånochmed imorn och 6 veckor framåt. Dock tvivlar jag på att vi hinner in i juli.. 

Kan ju passa på att berätta att allt för övrigt har varit bra under graviditeten, förutom då dessa sammandragningar som nuförtiden håller mig vaken om nätterna. Besvärliga foglossningsdagar går däremot att räkna på en hand denna graviditet, halleluja!! Irriterande halsbränna vid läggdags har dykt upp senaste veckorna, men avhjälps på några sekunder med lite gaviscon. Jag har bara gått upp 4kg(!!), så jag kan verkligen inte påstå att jag är stor och tung.

8 juli är mitt officiella förlossningsdatum, 25 dagar har jag alltså kvar om man ska lita på ultaljudet från vecka 18. Enligt egen beräkning bör det istället vara 19 dagar kvar. MEN, ska vi nu börja gissa lite så ser min gissning ut såhär:

Vad tror Ni?

(p.s: bebisen uppskattades väga ca 2300g vid tillväxtUL 30maj, dvs vecka 34+2)