Hjälpsam

Klätterapa

Rolig

Badkille

Vild

Utekille

Duktig

Och helt enkelt bäst i världen

Hugo har så mycket energi att om han kunde så hade han sprungit till förskolan själv på mornarna. Han kommer att älska förskolan, och lär inte komma ihåg att sakna mamma och pappa förrän vi kommer och hämtar på eftermiddan. :)

Idag har jag skrattat mycket. Hugo satte en hink över huvudet och dansade, såg jätteroligt ut. Detta brukar han göra, men den här gången tog han av sig den, tittade på mig och skrattade till. Sen sa han något och nickade. Ingen aning om vad han kan ha menat men hela händelseförloppet var så himla roligt. :)

En annan sak var att han lade en stor kudde på golvet och hämtade sedan en innebandyboll för att lägga på kudden, men den rullade av. Då blev han arg och sa nånting, hämtade bollen igen och la tillbaka den på kudden. Återigen rullade bollen av och han blev arg igen. Sen började han grina. Jag bad honom hämta bollen igen och sedan hjälpte jag honom att lägga den mitt på kudden så den inte rullade av. Då blev han jätteglad, och jag kunde inte hålla mig för skratt. :)

Ibland lägger han sig på mage och sparkar med benen, vet inte varför han gör så. Han gör det alltså när han busar, inte när han är arg. Också en sån sak som ser roligt ut, han e lite tokig när han är på bushumör. Min lilla busunge! :)

Idag var vi på öppna förskolan och Hugo var som vanligt aningen (läs mycket) vildare än alla andra barn. :)

Han är så glad och livlig, springer omkring, pratar och låter mycket. Och hellre det än timid vill jag tycka, fast ibland vet man inte om folk skrattar med han eller åt han. Man kanske tycker han är aningen för vild, men jag älskar hans sociala personlighet!

Apropå julklappar till Hugo (se förra inlägget) så har man bett om önskelista tidigare i år än hur det blev förra året (Skrev då på bloggen 5 december). Dessvärre vet jag som sagt inte vad Hugo skulle kunna önska sig i år så jag skriver ingen lista alls. Ni får ha fantasi eller så köper ni helt enkelt ingenting, Hugo är glad och lycklig ändå han! ;)

Däremot önskar vi att Hugo kunnat träffa alla släktingar i jul/nyår, men tyvärr blir det nån farbror som han inte hinner hälsa på. Vi får ta en sväng åt det hållet lite senare istället! :)

Sist men inte minst:

Imorn är det seriederby! Jag pratar förstår innebandy, och jag pratar damer division 2. Mitt lag (Jemtland Innebandy, JIB) mot Brunflo i Torvalla sporthall 19:00. Viktigt och spännande!! :D

Jag vet inte vad vi ska ge Hugo i julklapp då han mest gillar saker man inte kan köpa: Springa i soffan, klättra, plaska i vattnet, vara ute och gå omkring..

Han leker ju med leksakerna han har, men många av dem är ju småbebisgrejer som han är för stor för nu. Istället för saker som bara har knappar man trycker på så skulle han kanske vilja ha något där man både trycker, vrider, drar osv men jag hittar inget bra. När han var hos Hampus gillade han de STORA leksakerna som man kan STÅ och leka med, så jag funderar på nåt sånt. Annars gillar han ju huvudsakligen leksaker med ljud och melodier men några av dem han har funkar inte längre, men han har ju några iaf. Nä, det blir nog mjuka klappar till Hugo i år. :) 

Jag har inte orkat göra månadlistor med allt vad Hugo kan och gillar, jag skriver lite såhär istället:

Det är så roligt att få vara den som lär Hugo saker. Vi sjunger, läser, pekar och pratar hela dagarna och när man sedan frågar honom något så vet han hur mycket som helst! Vissa saker kan han tillochmed utan att jag vet om jag lärt honom? :) Det roliga med hugo är att han aldrig varit särskilt intresserad av att härmas, ändå visar han att han kan sakerna. När man gjorde grimaser när han var liten så försökte han inte härmas. När man gör läten eller upprepar ord så bryr han sig inte om att se på hur man formar munnen osv, men ändå kan han sakerna nästa gång. Han sitter nu inte heller längre stilla när vi ska sjunga, han går omkring och gör andra saker. Men ändå kan han fler och fler rörelser till sångerna/ramsorna när han väl sitter stilla nån gång.

Han har ju även ett tag nu förstått när man säger "lägg nappen på bordet", "hämta boken", "kan mamma få tillbaka tv-dosan?" osv, vilket visar att han dels förstår vad han ska GÖRA, samt MED VAD han ska göra detta. Han har blivit så stor. :) En rolig grej är när man säger att det är dags att äta och han springer till köket, eller när man säger att vi ska ut till vagnen och han går till ytterdörren. Ibland hinner han bli hungrig innan jag kommit på att det är dags för mat och då gör han smackljud och springer till köket ändå. hihi, sötunge :)

Ojojoj, tiden går men bloggen står still. :(

Senaste inlägget skrevs när Mannen just åkt till Australien, och 10 dagar som gräsänka låg framför mig. Det kändes lite betungande först, att veta att jag skulle ha hand om Hugo 24timmar om dygnet alldeles själv så länge, men konstigt nog (eller kanske helt logiskt eftersom man vet att man är själv) så var det inte särskilt jobbigt. Nästan som vanligt faktiskt.

Jag fick faktiskt barnvakt ett par gånger, en gång under en innebandyträning och en gång så jag kunde spela match. Det tackar jag för, det blev min egentid under dessa dagar - även fast Hugo bara var på andra sidan sargen. <3

Dagarna gick som sagt bra men lite långsamt kan jag tycka, då jag ofta faktiskt bara längtade och väntade efter måndag. ;)

Men så fick vi annat att tänka på igen förra fredagen då det var dags för halloweenfirande hemma i berg hos syster. Hela familjen (utom 2, ett av mammas bonus-barnbarn och min Man givetvis) samlades UTKLÄDDA för att äta gott och umgås. Härligt som vanligt. Även då fick jag avlastning eftersom Hugo gärna var lite överallt och med alla. Dock var de flesta läskigt utklädda och Hugo blev rädd, så han tydde sig kanske lite mer till dem som såg mer "normala" ut. ;)

Såhär såg vi ut:

Hugo har kommit in i en vill-inte-somna-själv-period. Sen hans pappa åkte så började han helt plötsligt grina när jag skulle lägga honom, och det har slutat med att han har somnat i min famn i soffan. När pappan kom hem igen så gick det bra två kvällar i rad, efter kvällsrutin har vi lagt honom och han har varit tyst och somnat direkt. Så jag trodde det bara hade att göra med saknandet av pappa. Men nu har det varit två kvällar då han vägrat somna själv igen och då gissar jag istället på att det lär vara en separationsångest-period kanske? Jag vet inte om man under denna period ska fortsätta hålla på att låta honom somna själv (och därmed höra honom grina och hulka sig till sömns) eller om han "får" somna i famnen (och därmed bryta mönstret). Jag har hört/läst båda delarna nämligen.

Å ena sidan har jag hört att ett barn som har ett bra mönster - Hugo t.ex kan ju somna själv i sin säng för det har han gjort länge nu - inte lär glömma bort det bara för att man gör annorlunda ett tag, t.ex som att somna i famnen i stället för sängen som vanligt. Eftersom han kanske behöver den sortens trygghet just nu..?

Å andra sidan har jag hört att man ska göra precis som vanligt "enligt det invanda mönstret" för att barnet ska få behålla så mycket trygghet som möjligt. Det verkar logiskt, båda alternativen. Men det sistnämnda känns ändå inte bra. Jag kan givetvis göra kvällsrutinen som vanligt, men ska jag sedan lämna honom i sängen och låta honom grina skrika sig till sömns under denna redan otrygga period? Nej det låter fel på nåt sätt. Jag vill inte göra "det som känns bäst för oss", jag vill göra det som kommer påverka Hugo minst negativt. Usch, jag kan inget om sånt här. Kan BVC svara på detta tro?..