Våren kommer, fler och fler tar sig ut på vägarna och springer

och själv kan man inte ens ta en liten jävla promenad när det är fint väder!

Nej jag skulle ju inte klaga på foglossningen längre och jag börjar väl vänja mig vid att inte kunna träna, men när solen kommer fram så kommer även alla förträngda tankar fram igen. Snart är det sommar, och den pågår i flera månader. Men inte en enda dag under dessa månader lär jag kunna motionera problemfritt och det gör mig så deppig redan nu. Och jag blir så arg när nån säger "Ja men tänk på vad du får i höst istället! Då kommer allt att vara värt det!" Men va, ärligt??!! NÄE! Klart jag tänker på det, men det hjälper väl inte mig nu!? Jag vet, det hjälper inte att klaga och må dåligt av det heller, men jag vill ändå skriva av mig frustrationen och tycka lite synd om mig själv. Givetvis försöker jag ändra denna inställning.

Detta är för övrigt det enda jag är deppig över, allt annat är ett enda lyckorus! :)

Ultraljud - ja det där var ju en upplevelse man inte gärna glömmer.

Hela dagen har varit som en enda eufori. Ja oj så lycklig man kan vara! :P Lite går väl över tills imorn hoppas jag, man blir ju utmattad av att vara såhär lycklig. haha

Ultraljudet såg bra ut iaf, och nu vet vi vem vi väntar på. ;)

Enligt ultraljudet beräknas plutten komma 3 september (dvs 18+1 idag), vilket är endast en dag ifrån min egen uträkning hos barnmorskan, så ni ser: jag har bra koll! ;) Men eftersom en ynka dag är så lite så ändrar jag inte graviditetsräknaren, för jag tänker ändå tro på min egen uträkning. Men nu vet iallafall den som undrar!

Gamla symptom försvinner, nya tar vid. Har varit fri från det jobbiga illamåendet flera veckor nu, och tröttheten är väl inte lika hemsk som förut. Men att istället få foglossning var ingen höjdare. Då tar jag hellre tillbaka illamåendet. ;P Och snart kommer väl fler grejer, som halsbränneperioden kanske? Kände av det nån dag i veckan som var. Nej usch. Hoppas jag slipper det. :/

När jag sagt till min mamma att jag blivit tjock så har hon svarat "nej då, du som e så smal", medans tjejer i laget länge har sagt att dom ser förändringen på min mage. Jag själv ser förändringen, men jag känner det ju dessutom. Självklart är det uppsvälldheten som syns, eftersom bebismagen inte dykt upp än. Men jag tror faktiskt att den är på väg nu. Förut har jag nämligen kunnat se ut som vanligt om jag sugit in magen när den varit uppsvälld, men senaste veckan har jag försökt suga in den så gott jag kan, och då putar den ändå ut lite plus att det gör ont att försöka hålla in den. Snart så! ;)

vecka 18

graviditetssymptom: dragningar i livmodern, foglossning, finnar. Uppsvälld mage vet jag inte om jag ska skriva längre, för nu börjar bebismagen komma :)

vikt: 70kg (har ny våg i gymmet. Känns inte tillförlitlig, men 70 stod det iaf)

särskilda graviditetshändelser: fosterrörelser började 28mars (v17+0)

motion/träning: lördag halvtimmes cykling + lite styrka

Man började ju undra om det var nåt därinne eller inte, men nu är jag säker. I måndags kände jag tydligt att det sprattlade till, sedan har det sprattlat ofta och tydligt hela veckan. Igår kväll var jag på gala, och när det började spelas musik kunde bäbis inte vara stilla. :)

Imorn bitti ska vi på ultraljud, spännande! Hoppas allt ser bra ut och att det går att se vad det där 23:e kromosomparet är för sort. ;) Att vänta till förlossning är ju bara fjant, klart man ska ta reda på könet! Jo, annars blir den ju namnlös..

Idag fyller min älskling år, (älskar honom mest på jorden!)

och i present fick han en pappabok som jag hoppas ska vara lite rolig.

Jag har fått så konstigt starka känslor senaste veckan. Är jag glad så kan jag börja grina av glädje, och ibland blir jag alldeles uppihej och vet inte vart jag ska ta vägen av lycka. Jag kan även helt plötsligt komma på något att bli orolig över och sen inte kunna släppa det på hela dan, t.ex. att det inte är nåt i magen eller att det inte lever, att jag kommer tycka mitt barn är förskräckligt fult, att Mannen ska råka ut för nån olycka när jag inte är med, att vi hinner få barn innan jag hunnit köpa allt som är viktigt. Alltså allt från vad jag gissar är vanliga oroligheter till riktigt konstiga funderingar. Skumt, och otroligt utmattande!

Pga mitt dåliga tålamod ska jag imorn ringa barnmorskan och fråga om hon kan lyssna efter hjärtljud med sån där doppler. Det är egentligen inte långt kvar till ultraljud, men jag har varit orolig ett tag nu så kanske kan hon offra lite tid på det. Har även andra grejer att ta upp (domningen i handen t.ex.) så hon får hursomhelst tvingas boka in mig.

vecka 17

graviditetssymptom: uppsvälld mage, ont pga växande livmoder, lite illamående, finnar, foglossning, lite halsbränna (känt av lite nån gång bara, men lär ju säkert bli värre sen), och så vänsterhanden som är avdomnad när jag vaknar

vikt: vet ej (fortfarande), men lär ju ha gått upp nåt kg

särskilda graviditetshändelser: tyckte faktiskt jag kände lite "fisksprattel" (nån sekund bara) från livmodern, men är inte säker så daterar det inte

motion/träning: inget alls denna vecka :O

Nej nu orkar jag inte klaga mer! Vill inte bli den personen.

Kom an, du satans foglossning, en garde - Men känn dig besegrad om ett halvår!!

Fick en släng av dåligt tålamod eftersom ultraljudskallelsen inte kommit än. Så jag tog saken i egna händer och ringde dit personligen, och fick höra att kallelsen skulle komma vilken dag som helst. Då bad jag om att få veta direkt i luren vilket datum jag fått. Tyvärr är det dock ett par veckor dit. Försökte ändra till redan nästa vecka för jag har haft väldigt ont i magen, men oj så viktigt det är att det sker under rätt antal dagar. :S Endast några dagar lyckades jag kapa väntetiden med.

Så jag får väl försöka skaffa mig ett bättre tålamod så länge.. :(

Jag är varken sugen på glass, chips, choklad eller annat godis nu för tiden. Inte heller kladdkaka, bullar eller annat fika intresserar mig. Blev sugen på popcorn förra veckan, men vi har ingen micro så det var ingen mening att fortsätta tänka på det.

Men bra va?? Skitbra ju! Fast det känns lite konstigt att inte ha nåt gott att äta när det blir helg och man ser på film och myser. Ikväll är jag dessutom hemma själv, så godiset hade varit mitt enda sällskap. haha.

Nu vet jag! Lite frysta bär och yoghurt i mixern får bli mitt fredagsgodis. Och så lite vänner på dvd . Yes! ;)

Är nu mitt i vecka 17 och har "snart" gått halva tiden. Än är det lååångt kvar..

Jag har inte direkt haft en bra första halva av graviditeten. Snarare tvärtom.

Började ju med flera veckors illamående samt enorm trötthet, vilket innebar noll aptit och noll energi. Men jag tänkte att så fort jag kan äta vanligt igen och energin kommer tillbaka så ska jag träna! Jag ska träna så mycket jag bara kan för att allt ska gå lättare framöver, både under och efter graviditet samt förlossning. Och då ingick även att slippa få foglossning. Ja, dum som jag var så trodde jag att ju bättre tränad man är desto mindre problem får man. Men när jag för ett par veckor sedan helt plötsligt fick ont i blygdbenet så började jag läsa på och höra mig för, och det visade ju sig att man kan ha tränat på elitnivå och ändå få jätteproblem - även om man gått ner en nivå eller flera. Foglossning är alltså inget man kan förhindra. Och fortsätter man att träna så kan det sitta kvar även efter förlossning vilket innebär långsammare återhämtning och längre tid tills man får börja träna igen. Och DET låter inte som nåt JAG vill hamna i! Därför ska jag nu sluta med allt som kan förvärra foglossningen, och hoppas innerligt att det inte redan gett bestående men! Annars är jag säker på att jag tyvärr kommer att bli deprimerad. Jag försöker att tänka positivt och att jag gärna ger upp tränandet NU för vad vi kommer att få i september, för självklart är det värt det! Men jag klarar inte av att ge upp träning EFTERÅT. Kommer jag att behöva vänta ett halvår efter förlossning innan jag kan börja träna igen så kommer jag att hinna bli väldigt deprimerad. Spelar ingen roll att jag just blivit lyckligast i världen om jag inte kan göra annat än att bara sitta stilla och glo. Det är en sak att inte ORKA komma igång, men att inte KUNNA ska inte finnas på tapeten! Är livrädd för att jag slutar träna helt om jag inte kommer igång första halvåret. :S

Så nej, nu är det slut på allt som heter röra sig i onödan! Hemskt, men viktigt!

Jag trodde att jag kunde få slippa foglossningen när jag inte motionerar alls, men icke! Jobbade idag, vilket har inneburit ca 7 timmars stående och gående (mest i trappor tyvärr) - och självklart har jag nu jätteont i blygdbenet! Hade jag tänkt på detta (att man INTE ska gå i trappor!!) så hade jag ju stannat hemma. Eller åtminstone gjort ett stillasittande jobb hela dagen. Men jag glömde bort detta, och skulle ju såklart vara överallt och kolla så att alla andra gjorde sitt jobb. Det var tydligen viktigare än att ta hand om sig själv.. Så nu är jag less! Efter att ha kommit hem har jag fått skitont! Gissar att det är lika ont imorn, om inte värre. Och säkert nästa dag också. :'(

Från och med nu ska jag alltid överdriva med säkerheten när jag gör saker (t.ex. går i trappor) även om jag inte får ont av det. För jag kan ju få ont efteråt. Som idag. Det må vara löjligt, men jag vill inte få bestående men av detta bara för att jag tyckt att det ser löjligt ut att gå i trappor som om man vore ett barn (dvs att kliva upp med båda fötterna på ett trappsteg i taget). 

vecka 16

graviditetssymptom: uppsvälld mage, ont i livmodern, foglossning, domnad vänsterhand (jag KAN ha karpaltunnelsyndrom, vilket är vanligt att få som gravid) 

vikt: ? (har nog passerat 70kg nu, men har ingen egen våg så jag vet inte)

särskilda graviditetshändelser: -

motion/träning: två lugnare innebandyträningar, har inte kunnat göra mer :(

Livmodern spänner och bäckenfogarna ilar. :'(

Blir ju inte heller bättre av att man först springer omkring på innebandyplan och sedan skuttar över sargen utan att tänka på att bäckenet är mjukare än vanligt. AJ! Usch, varför var Gud tvungen att ge Eva detta straff? Äh, det är nog värt det.. ;)

Men imorn ska jag tvinga barnmorskan att ge mig remiss till sjukgymnast,

och så ska jag fråga vart min kallelse till ultraljudet tagit vägen. Orkar snart inte vänta längre på att få veta om det är nåt där inne eller inte!!

Jag är rädd att jag kommer bli deprimerad över det här med att inte verka kunna träna mer, för jag kan inte komma på några motionsalternativ till att promenera eller cykla!(?) Promenaderna gör ju redan ont, så ska prova cykeln på gymmet imorn. Men får jag ont av den så vetti fan..!? Simma vågar jag inte göra eftersom det är blygdbenet jag har ont i, och när man simmar gör man ju stora bentag. :S

Blä! Vill inte bli stillasittande hela våren och sommaren! Depp!!!