Mammas lilla flicka är idag 2 månader, grattis lill-tetan!

Här är en månadslista om Ebba:

gillar:

- mamma, pappa och Hugo ;)

- när man ler, pratar bebisspråk eller sjunger "imse vimse spindel"

- att sitta i bilstol (när man bär den!)

- att ligga på skötbordet och titta på figurerna på mobilen ovanför

- att somna på mage i någons famn, eller som hos pappa: hållandes bakåtlutad i luften(?)

gillar inte:

- att ligga i stillasittande famn (vara upprätt är det som gäller, dock ändå oftast samtidigt som man måste gå omkring!) 

- att åka vagn

- att ligga på rygg på golvet

kan:

- hålla upp huvudet och se sig omkring

- rulla från mage till rygg

- ge svarsleende och svarsljud

har:

- en vikt på 5010g och en längd på 56cm (14aug, 8veckor gammal)

- storlek 62 i kläder

- storlek 2 av pampers blöjor (skrivs för min egen skull)

säger:

- "aoou" (och annat sött gurgel), förtjusta skrik och nöjda suckar

sover:

- nattsömn i vagga ca 10timmar (inkl 2-3 amningstillfällen),

- dagsömn fortfarande ojämnt utspridd (4timmar här, 15min där - sammanlagt kanske 5-6 h/dag)

äter:

- 9-10ggr/dygn, bara bröstmjölk

favoritsaker:

- mobilen med färgglada insekter ovanför skötbordet

övrigt:

- "kolik-skriket" hon hade på kvällarna första månaden har gått över (antagligen m.h.a minifom),

och hon somnar nu allt tidigare på kvällarna. tummen upp!

Ebba är helt klart världens bästa lilla tjej, och jag har två killar här hemma som jag vet håller med! ;)

En hel månads skrikande bebisbubbla har vi nu befunnit oss i. Nej då, det är inte så illa som jag skriver - det blir bara lätt att man klagar i brist på sömn. Iofs: jag sover knappt och ändå orkar jag ställa mig upp varje morgon - det ska jag väl inte klaga på..!

Ebba har alltså hunnit bli en månad. Tiden går fort ändå. Hon växer så det knakar, och storlek 50 är nu ett minne blott. Hon verkar med andra ord ha längre rygg än Hugo, för jag minns att han runt en månad gammal "äntligen" passade i stl 50. :O 

Liberoblöjornas storlek 1 är även de för små, vilket betyder att hon börjat lägga på sig lite hull. Min gobit! :)

Hennes så kallade nattsömn har hittills varit från nån gång runt 20:00 till ca 09:00 (men bäst sover vi 06-09).

 Än kan man inte förvänta sig att hon sover hela den tiden, ibland är hon pigg mitt i natten och ibland är hon vaken pga magknip eller något annat missnöje. Dessutom ammas hon ju några gånger också..

På dagen finns inte heller något mönster ännu, så därför är det som rysk roulette att åka nånstans. Så fort man satt sig i bilen kan gallskriket komma och då får man antingen gå in igen eller så håller man tummarna för att hon lugnar ner sig och kanske tillochmed somnar tills vi kommer dit vi ska. Ibland går det bra, men ibland har man gått igenom affärn med en skrikhals. Så jag brukar välja att stanna hemma..

Ebba gillar att titta och lyssna på mamma, pappa och storebror. Hon gillar också figurerna som hänger ovanför skötbordet. Hon gillar inte att åka bil, vagn eller bärsele. En kärleksfull famn ska det vara!, tycker hon. Och till napp säger hon fortfarande nej, tyvärr.

Hon kan följa saker med blicken samt fixera den på ens ansikte, hålla upp huvudet, och dessutom ramla över på rygg från mage. Hon kan somna själv i vaggan när man lagt henne på kvällen/natten. Förutsatt att man först lyckats lugna henne från magknip-skriket. Annars somnar hon oftast när hon äter.

Nästa månad kommer en riktig månadslista istället för detta svammel. Roligare att läsa så..

Idag var vi på BVC, Ebba har nu kommit över 4kg. Stora tjejen. Eller TUNGA tjejen iallafall, hehe. :)

Efter BVC gjorde vi äntligen första "resan" som var längre än 10minuter bort. Jag har dragit mig för detta ska ni veta, och så kommer det att vara nästa gång också. Och gången efter det. Just för att skrikande kan komma närsomhelst, och hålla i sig hela bilfärden.

Hursomhelst; Ebba åkte idag till momma och moffa för första gången, 50minuter bort. Det gick ganska bra, en stunds skrikande plus vilden i framsätet som inte ville vara sämre - men vi kom fram, och resten av dagen var helt okej. Ebba fick vara hos moster och momma för att bli lugn och få sova ibland, själv kunde jag inte slappna av alls. Usch, jag vill helst bara sitta hemma. Fast då tänker jag så mycket på hur jobbigt allt skulle kunna vara, så kanske borde man hitta på saker ändå. Har svårt att bestämma mig. Vilket som känns allt som kaos för mig.

Ebba är idag 3 veckor gammal, tiden går fort (fast samtidigt så långsamt. Känns som att jag aldrig kommer att börja träna igen, behöver ofta påminna mig själv om att det faktiskt bara har gått några veckor än - "lugna dig Marina!")

Hursomhelst;

Ebba äter bra, det finns mycket mat att ta av. På BVC stod vågen igår på 3750g, vilket Hugo förresten också vägde vid 3veckors ålder. Hugo vägde ju dock mindre från början, så han var alltså mer glupsk. :) Man börjar se lite hull på Ebba nu, hoppas hon blir en liten knubbis som sin bror. ;)

Hon är riktigt stark. Nacken håller hon gärna upp istället för att ligga mot någons bröst. Även på plant underlag är hon duktig att hålla sig uppe. På skötbordet gör hon rumplyft, dvs sätter i hälarna och lyfter upp kroppen. Även hennes sug är starkt, det går verkligen inte att få henne ifrån bröstet. Hon måste släppa det själv annars får man gå med henne hängande kvar, haha. :)

Bara på någon dag har hon nu ändrat sitt slötittande mot en mer intresserad och pigg blick, och precis när hon får syn på mig så är det som om hon för en sekund blir lugn och trygg. (Hon verkar med andra ord ha lärt sig att det är jag som är Mamma.) Hon verkar även kunna lugna ner sig lite när man stryker med fingret på hennes kind. :)

Förresten; Den där otröstliga natten jag skrev om i ett inlägg var tyvärr inget tillfälligt. Ebba är vaken mest hela nätterna och ammas ofta för att inte få tillfälle att väcka hela grannskapet med sitt underbara skrik. ;) På dagarna sover hon väl rätt okej ändå, men man tycker hon borde sova mer eftersom hon borde vara trött då hon är vaken så många timmar per dygn. :S

Idag beräknades Ebba födas, men precis som misstänkt så kom hon ju tidigare.

Inget märks då att hon är "tidig", t.ex var hon redan från första stund riktigt stark i nacken. Nu, nästan tre veckor gammal kan hon hålla huvudet uppe ett bra tag och se sig omkring när hon är på humör.

Apropå humör så blir hon fort förbannad. Ja, alltså, till skillnad från Hugo som knappt lät alls (möjligen gnydde lite) så börjar hon på en gång "kolik-skrika" så fort det är något. En annan sak som skiljer dem åt är under vakentiden. Hugos ögon var pigga och nyfikna redan från början. Ebba slötittar mest just nu. Hon kan redan hålla blicken på ens ansikte ett tag, samt följa saker med blicken - men på ett mer likgiltigt sätt än Hugo. Än så länge har hon ju inte så lång nöjd vakentid per dygn, och hälften är dessutom nattetid (vilket jag redan nu försöker att inte uppmuntra) så det gäller att passa på att prata och gosa den lilla tid man har med henne dagtid. Jag hoppas förresten att hon redan väldigt snart börjar ändra dygnsrytmen, för just nu är det så bakvänt som det kan bli, med en vaken och missnöjd liten teta på nätterna. :S zzzzzzz

Jo, dom har ju sina likheter och olikheter redan som nyfödda. Och jag tycker mig redan kunna se hur Ebbas egna personlighet växer fram. Hon gör ofta ett roligt läte när hon sover, som ett kort ljust skällande eller vad man ska säga. Något sånt hade inte Hugo vad jag minns(?). Och när hon äter så håller hon sin undre hand upp mot motsatt kind, som om hon håller upp bröstet med handen. Svårt att förklara, men det är iaf en jättesöt egenhet enligt mig. :) Men en sak dom har gemensamt under amning är, att inte vilja bli störd när dom äter. Mys och kontakt under amning (dvs det där "mor-barn-samspelet") är därmed uteslutet. Äta ifred är det som gäller även för denna lilla teta! 

I mitt förra inlägg berättade jag ju om hur passiv jag lär vara närmsta veckorna. Faktum var, att jag redan nästa dag kände mig lite bättre i kroppen (och har känts allt bättre sedan dess). Men såklart skulle jag då få ett nytt problem; mjölkstockning. Orutinerat att få det efter bara en vecka!! Aja, hur som helst var det ett jobbigt första dygn då jag bara mådde skit, men som tur var blev det snabbt bättre och nu är det i princip borta.

Natten till igår dök istället ett annat problem upp. Eller alltså, ett problem som jag inte vet om det är riktigt ett problem ännu. För det kan (förhoppningsvis!) ha varit tillfälligt. Ebba vägrade somna efter kvällsamningen och var otröstlig hela natten. Det enda jag visste jag kunde göra för att hon inte skulle hålla alla andra vakna, var att låta henne amma varje gång hon började skrika. Såklart blev det ju bara sämre av det, för då fick hon även ont i magen, kräktes och skrek av Den orsaken också. Imellanåt försökte jag massera magen på henne, och jag gick runt och försöka rapa henne m.m Men inget verkade hjälpa alls. Stackarn fortsatte vara otröstlig även större del av morgon, förmiddag och eftermiddag, tills hon till slut somnade i babyskyddet när vi skulle hälsa på min syster på kvällen. Sedan dess har hon varit "som vanligt" igen; sovit bra, ätit med jämna mellanrum och varit nöjd.

Jag hoppas det bara var något tillfälligt, jag är alldeles för trött för kolik. Det är ju inte så vanligt såhär tidigt, brukar komma när barnet är 6-8veckor. Men man vet aldrig, därför håller jag tummarna..!

Ja, det blev visst som jag misstänkte i mitt förra inlägg. Gissade dagar låg nära, men inte nära nog. 

Lilla fröken i magen ville inte vänta längre.

Ebba Linnéa Palm, 48cm lång och 3270g tung, kom torsdag 19 juni 2014.

Förlossningen var i princip ett långt skrik från min sida. Jag var verkligen inte redo att föda just där och då, efter flera veckor av jobbiga förvärkar och därmed brist på sömn. Och just den dagen var jag tröttare än nånsin. Så kroppen ville liksom inte. Ändå var det precis vad JAG ville.

Jag kom in till förlossningen torsdag morgon för att få hjälp med sömnen, blev hemskickad runt lunch med förklaringen att jag får stå ut med förvärkarna. Men dom gjorde en hinnsvepning så att det förhoppningsvis kanske kunde komma igång nåt under helgen, men det tvivlade dom tydligen på just då.. 

Jag hade knappt kommit hem (typ 5 minuter) förrän jag kände att nåt hänt. Hemma satt jag sen och kände oregelbundna värkar bli ondare och ondare. Ringde in redan klockan 13:00 och sa precis så, att jag tror det redan händer nåt. Klockan 15:45 ringde jag igen och sa att nu kommer vi in. Två timmar senare var lilltjejen ute.

Nu mår jag bäst i världen! (förutom mellan benen HAHA, hoppas det inte var för magstarkt..)